Ur funktion

I december hade jag en återkommande mardröm i vaket tillstånd. Jag såg framför mig hur jag halkade och bröt en handled och därmed omöjliggjorde lucia, julfest och avslutning. För utan fungerande händer går det inte att spela.

För en vecka sedan hände det. Trottoaren under mina fötter försvann och jag fann mig sittandes på marken med vänsterhanden som stötdämpare.
Efter en lång och ensam kväll på akuten kom jag hem med en handled, som tack och lov inte brutits, men som hade ett litet hack i radiusbenet och en massa smärta.

Hela veckan har jag undervisat, ständigt påmind om min haltande funktion. Allt spelande har varit uteslutet och planeringar har fått göras om, men det har ändå funkat. I undervisningsstunden har jag oftast glömt mig själv och svepts med i nuet, i kommunikationen och samspelet med eleverna.

I dag kom smärtan tillbaka och med den tröttheten och illamåendet. Dagens sex lektioner med åk 1 har varit en kamp. Mitt tålamod har varit obefintligt, min vanliga glimt i ögat släckt och energin som bortblåst. Dessutom undervisar jag ettorna i skolans rörelserum, långt från mitt material, utan dator och möjlighet att se film, lyssna eller jobba med inspelad musik. Helt utelämnad till mig själv och min sångröst, lätt beslöjad av smärta.
I dag har jag inte varit någon speciellt bra lärare, för mitt viktigaste redskap – jag – är ur funktion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s