Ord som kardborrar

Vad bär du med dig hem efter en dag på jobbet? I skolan? Vad har fastnat?
En doft? En smak? En bild?
Vad berörde dig? Vad kan du inte släppa?

Ett ord?
För mig är det ofta ett ord. Eller flera. Som fastnar. Sitter kvar. Börjar slå rot och växa.
Ibland ord som gör mig stolt och glad. Ord som värmer och sprider värme i hela mig.
Ibland ord som gör mig ledsen. Ord som sårar och sprider skam i hela mig. Som får mig att ifrågasätta och skuldbelägga mig själv.

Jag ser ord som kardborrar. De fastnar. Vare sig jag vill eller ej. Både goda och onda ord fastnar och ibland sätter de sig så hårt att de blir en del av mig.

Därför gäller det att vara rädd om sina ord. Ta ansvar för vad som slinker ut och iväg. För det som var menat gott kan landa fel, men går då att ta tillbaka, förklara och ursäkta. Det går att göra om och göra rätt.

Jag såg nyss Uppdrag granskning om näthat, det som riktar sig till kvinnor. När personerna som skrivit konfronterades med sina ord, sa de att det inte var så allvarligt menat. Att det var ord skrivna i stridens hetta. Men ord fastnar.

I skolan flyger orden. Fort. Ibland hårt. Det måste vi uppmärksamma och prata om. Det måste vi ta på allvar. För ord fastnar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s