Übersocial kontra asocial

Har precis landat i musiksalen denna torsdagsmorgon.
Laddar inför en dag då ca 75 elever kommer att passera genom salen.
Det är i sig inget unikt, för det händer varje dag.

75 elever. 75 namn. 75 enskilda möten. 75 människor som behöver och ska bli sedda och bekräftade. Varje gång jag öppnar dörren till musiksalen ska det vara med samma energi och välkomnande, oavsett om det är första, tredje eller sjätte lektionen för dagen.
Utöver det en hög kollegor, i musiksalen som elevassistenter, i personalrummet vid kaffeautomaten, på skolgården, i möten och ännu fler elever i matsalen och på vägen mellan byggnader.

Det är ett ständigt hejande och kramande, hur är det och vad hände. Antalet tysta minuter under en arbetsdag är lätträknade. Att dra sig undan, vända bort blicken eller inte svara på ett tilltal är självklart uteslutet. Att vara social och ständigt arbeta med relationer ingår i uppdraget. Att lägga sig i, bry sig om, vara tillgänglig, påminna, fråga, svara…

Det går i ett, i ett rasande tempo och med brinnande intensitet.
Jag tror att det är därför jag är en så fullständigt asocial pendlare till och från skolan. På bussar och tåg vill jag sitta i min egen bubbla och bara vara. Framför allt på morgonen. Det är min ställtid från tystnaden och självstyret hemma, till aktiviteten och tillgängligheten på jobbet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s