Lite elevkompetens bland lärarna, tack!

Att vara lärare är att bry sig om, inte bara individer, utan också grupper. Att ständigt arbeta med det sociala samspelet. Att träna eleverna i en massa förmågor, för att få grupperna att fungera på ett bra sätt och därmed skapa en bra miljö för lärande.

  • Generositet
    Dela med dig av dina idéer, tankar och styrkor, låt dina klasskompisar få ta del av det du gör bra.
  • Samarbete
    Inte bara med din bästis, utan med alla i klassen. Du ska kunna arbeta med alla, sitta bredvid alla, umgås med alla på skoltid.
  • Respekt
    Du får tycka precis vad du vill, men du får inte säga negativa saker rakt ut, som kan såra eller sänka någon annan. Om du har en annan åsikt måste du kunna uttrycka den på ett bra sätt.
  • Impulskontroll
    Du får självklart känna, men alla känslor och impulser kan inte omsättas i ord och handling, eller tillåtas svämma över hur som helst.
  • Turtagning
    Du väntar på din tur och lyssnar uppmärksamt när dina klasskamrater har ordet.
  • Uppmuntran och konstruktiv kritik
    När vi bedömer varandra, så gör vi det på ett schysst sätt. Två stjärnor och en önskan. Lyft det som är bra och tala om vad som kan bli bättre.
  • Ta hjälp!
    När det är svårt – be om hjälp! Ta hjälp av dina kompisar. Säg till en vuxen.
  • Att ha roligt tillsammans stärker gruppen.
    Ju bättre vi trivs tillsammans, desto tryggare blir vi. Då har vi roligt och lär oss bättre!

Tänk. Det här jobbar vi med dagligen. På tusen och ett sätt. Med eleverna.
På nåt konstigt sätt glömmer vi ofta att samma saker gäller oss vuxna.
Så här kommer min önskelista:

  • Jag längtar efter mer generositet mellan oss kollegor, där idéer delas och stärker det gemensamma. 
  • Jag längtar efter mer samarbete. På riktigt. Där vi bär helheten tillsammans, både i planering och genomförande.
  • Jag önskar att vi blir bättre på att visa varandra respekt, att vi inte är så snabba att döma, utan faktiskt tar oss tid att lyssna på vad som är anledningen bakom ett agerande, ett beteende, som i mina ögon kanske är konstigt. 
  • Jag önskar att var och en tar ett större ansvar för sina impulser. Att inte låta gnäll, frustration och mutter ta över i alla situationer, att faktiskt välja sina tillfällen och också sina mottagare. (Som när min stora guddotter var i fyraårsåldern och hade ett stort behov av att säga kiss och bajs. Det fick hon självklart göra. På toaletten. Så då sprang hon iväg, lyfte toalocket och hojtade ner alla ord som behövde komma ut, där de hörde hemma.)
  • Jag önskar att var och en tog ansvar för sitt eget utrymme, en vuxen variant av turtagning. Vill jag säga något, så får jag se till att göra det och samtidigt se när det är min tur att stå tillbaka så att någon annan får plats.
  • Jag vill att vi blir bättre på att uppmuntra varandra, vara konstruktiva i vårt beröm och prata om sådant som kan bli bättre, utan att sänka varandra. Och jag längtar efter en arbetsplats där vi hyllar och gläds med varandra.
  • Jag längtar efter en kultur där det är självklart att be om hjälp. Där det inte är negativt att visa sina svagheter eller brister. Där det inte går prestige i att klara allt själv. Där konkurrens mellan lärare är något som inte existerar! Där den som ber om hjälp får cred för ett ansvarsfullt handlande.
  • Jag vill ha kul på jobbet! Jag tror på att ses på andra platser, i andra sammanhang, att göra saker tillsammans, uppleva saker tillsammans. Jag tror på att få tid till att lära känna kollegor. Jag är här för att jobba. Men jag gör ett bättre jobb om jag känner mig trygg, sedd och omtyckt.

6 tankar på “Lite elevkompetens bland lärarna, tack!

  1. Alexandra, du är så klok och jag älskar att läsa dina ord. Tänk att de ville göra matsal i musiksalen. Jag vill göra musiksal i matsalen. Då flyttar jag in till dig. Vi hänger upp prickiga gardiner ( tatuerar oss om det behövs…;-)) och så lever vi ut våra drömmar!

    • JAAAAAA!!!! Mer musiksal åt folket. Fler prickar! Och fler kollegor! Tänk vilken grej det varit. Att få jobba i täta team, dela elever och undervisning och upplevelser. Jag är på! Ända in i tatueringen.
      Och tack. Nu känner jag mig stolt. 🙂

  2. Jag tycker du har helt rätt i detta! Min upplevelse är att när det ska försökas samarbetas så blir det tyvärr endast en ytlig form av samarbete. Det beror nog till stor del på att det inte finns tid att planera upp ordentligt, men jag tror även att många är lite för bekväma i sitt eget race och inte ser möjligheterna i ett bra samarbete.

    Kul att läsa din blogg!

    • Välkommen hit! Vad kul att du tar dig tid att läsa och kommentera!
      Bekvämlighet, tidsbrist, ensamhet i arbetet… Det finns nog massor av anledningar till att de där samarbetena blir så ytliga. Längtar verkligen efter ett sammanhang där det både finns tid och vilja, men vet inte riktigt hur. Tycker också att det är svårt att få till schematekniskt. De där fyrtiominuterspassen blir så låsta och ändras det någonstans, så påverkas så många, i så många led. Värsta dominoeffekten. Men just det logistiska går ju ändå att leva med, om viljan till samarbete finns. Så kanske är det nyckeln?

      • Tack! Och ja, viljan till samarbete tror jag absolut är nyckeln. Dock känns det som att när vissa kollegor säger att de ”vill” samarbeta, så är det samma som när folk säger ”jag vill kunna spela ett instrument”. Det stannar tyvärr ofta vid ”vill”, eftersom det rationella tänkande går före det lustfyllda – tror jag (alltså allt merjobb det kommer att tillföra). Om vi skulle låta lusten styra lite mer så kanske vi skulle kunna gå in i lite djupare samarbeten, även fast de kanske i början mynnar ut i ingenting.. Men då har vi i alla fall försökt 🙂

        Sen vet jag att många lärare där ute går på knäna idag och verkligen kämpar för att hålla huvudet ovanför vattenytan, och då kanske inte det är så lockande med massa nya spännande idéer.. eller är det det som behövs? Vad vet jag 🙂

      • Det blir en sån tråkspiral. Orkar inte, vill inte, gör inte, inget är kul och aldrig någon inspiration…
        Jag vill verkligen tro att spiralen går att vända. För många gånger så går det att dra vinster av samarbeten, som gör jobbet lättare och roligare. I alla fall när samarbetet blir mer på djupet och gemensamt. Men en ska ju orka ta sig dit. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s