Från vass till kass

I dag är en sådan dag då jag gått på fel håll i ”från kass till vass”-trappan gällande min förmåga att undervisa.

Jag inledde med två lektioner med treor och startade upp vårt nya tema ”Komponera mera!”. I dag låg fokus på att para ihop musik och känslor. Jag presenterade några olika musikstycken, eleverna fick röra sig till dem, testa att visa olika känslor i sina rörelser och sedan bestämma sig för vilken känsla de tyckte hörde bäst ihop med musiken. Därefter fick de motivera sina val och vi samtalade om hur kompositören tänkt. Det var fantastiskt att se eleverna virvla runt på golvet och spela ut sina känsloregister. Dessutom blev det uppenbart att allt arbete med puls och rytm har gett resultat!

Därefter hade jag en pianolektion med en grundsärskoleklass och blev så otroligt stolt när den ena efter den andra knäckte pianotangenternas mönster. Med hjälp av samma ”teoristenciler” som jag skapat för fyror och femmor, fick de först fylla i alla tangenter som spelar tonen c på ett papper med små uppritade klaviaturer och därefter spela samma ton i alla oktaver på pianot de hade framför sig och gå vidare till tonen d. Osv. Vi har tragglat att hitta olika toner på pianot av och till under våren, men i dag var det som om det föll på plats för många. De knäckte koden!

Därefter gick det dessvärre utför.
Dels för att vi skulle tillbaka till något vi inte arbetat med sedan innan sportlovet och då hade all rutin, allt som tidigare gjorts, fallit i glömska. Dels för att lektionerna bygger på ett stationssystem, där varje elev behöver vara lite självgående. Det var svårt i dag. Säkert för att förkunskapen låg så långt tillbaka i tiden. Dels för att det blir väntetid. Hur jag än gör. De är drygt 20, jag är 1. Jag har en hjälplista och en klarlista på tavlan och jag försöker beta av dem, men när några bara inte kan vänta på sin tur, blir det ändå kaos. Och så är det ju. Alla kan inte vänta på sin tur. Men jag kan heller inte klona mig. Två till tre grupper inne i musiksalen, en grupp i kapprummet. Det är trångt och lite rörigt och så fort någon får tråkigt eller inte förstår och därför börjar göra något annat (prata, snurra, dra ut hörlurar och spela så att alla hör, peta på någon annans piano, öppna en dörr, bråka…) så stör det alla och blir lätt en irritationsspiral i hela rummet.

Två sådana lektioner hade jag i dag. Där inga instruktioner fungerade. Där få elever kom ihåg vad de skulle göra. Där tålamodet var obefintligt.

Nu känner jag mig ungefär som världens sämsta lärare och funderar på vad som hände. Det är lätt att tänka att det handlar om lektionsplaneringen och upplägget, eftersom dagens tidigare lektioner, med andra teman, fungerade. Men i måndags hade jag precis samma lektionsplanering med två andra klasser. De klasserna är inte ”lättare” eller ”starkare” eller färre till antal. De hade också haft flera veckors avbrott i arbetet. Det var dessutom måndag, en klassiskt rörig dag för många elever. Och ändå funkade det.
Frågan är om jag har introducerat lektionerna på olika sätt. Eller om min dagsform var så annorlunda. (Fast med tre guldlektioner och dessutom lite paus emellan, borde jag ha varit på topp.) Var det något i elevgrupperna, som hade hänt? (Nej, inte vad jag vet och jag frågade ändå.) Jag känner mig rätt maktlös. Och hopplös. Inser att jag behöver rycka upp mig. Och se vad som händer när jag gör samma lektion i morgon med ytterligare en annan grupp. Rannsaka mig vidare och leta ledtrådar och möjligheter.

Eller kanske bara ta och skylla på snön?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s