Utmaningar och röda trådar

Just nu far och flänger jag mer än vanligt.
Jag fick, på kort varsel, ett uppdrag i Malmö och även möjlighet att tacka ja till det.

Det innebär en massa farande fram och tillbaka, ett ständigt byte av både fokus, människor och arbetsuppgifter, men också nya utmaningar, ny inspiration och en djupdykning i min yrkesroll.

Nu handlar det bara om strödagar, men att vara borta från sin undervisning, lektionerna och eleverna, bryta rytmen och vardagen, är inte helt enkelt. Jag gillar att ha koll, att veta vad som händer från en gång till en annan, kunna bygga vidare och hänvisa bakåt. Då blir det lite nervöst att lämna över till någon annan, att släppa kontrollen. Till min stora glädje hittade jag en snart färdig rytmiklärare, som ville vikariera för mig och hann både träffa henne och göra en ordentlig överlämning på skolan. Att det just är en annan rytmiklärare gör att det hela har gått väldigt smidigt. Vi pratar samma språk. Jag har planerat lektionerna, beskrivit syfte och tema och kunnat vila i att hon har vetat hur det ska genomföras. Utan oro har jag kunnat planera in skapande moment i form av rytmkompositioner och rörelseformer, likväl som sång, spel och samtal om musik. Eftersom det har handlat om strödagar har vi undervisat klasser i samma årskurser och utgått från samma planeringar. I vikariatet ingick också att genomföra skolans vårkonsert. Därför har vi båda dokumenterat, med både film, foto och text, för att kunna knyta samman de olika delarna till en helhet. Kollegor och elever berättar med glädje om en fint genomförd vårkonsert, med både sång och rörelse, tradition och överraskningar.

När jag pratar med mina elever och de berättar om sina musiklektioner, får jag höra att de har haft det bra, att de har lärt sig saker och skapat musik tillsammans. Att de har tyckt om sin vikarie. Allt har självklart inte varit likadant och det är inte heller meningen. Att få träffa en ny lärare ska självklart innebära nya erfarenheter. Men ramen har varit densamma och den röda tråden genom undervisningen har de kunnat följa.

Även jag har samlat nya erfarenheter, men inom samma ram och med rytmiken som röd tråd. Och att behöva planera lektioner som någon annan ska genomföra, när en själv är långt borta, det är rena rama kompetensutvecklingen. Eller kompetensåtertagandet. Lite grand som att förnya sitt simborgarmärke. Efter tio år som rytmiklärare har jag blivit lite bekväm i planeringsskrivandet, så det har varit nyttigt att återigen planera så stringent och detaljerat att någon annan förstår. Att i skrift kunna följa den där röda tråden, från att dörren öppnas och eleverna bjuds in, genom alla lektionsmoment, till att de lämnat musiksalen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s