Att få möjlighet att hitta sina förmågor

Var du en sådan som visste vad du ville bli som stor?
Det var inte jag.
Jag hade ingen riktigt tydlig målbild, däremot lite koll på vilka vägar jag ville gå.
Jag ville kunna göra många saker på min fritid. Jag hatade att välja och prioritera. Därför var jag med i Malmöflickorna och tränade ett tiotal timmar i veckan, sjöng i kör, spelade gitarr, var engagerad i Svenska Kyrkans Unga…
Jag ville läsa ett teoretiskt program på gymnasiet och ha dörrarna öppna till så många högskolor och universitet som möjligt. För jag visste att jag ville plugga, bara inte vad.

Så gymnasievalet föll på samhällsprogrammet med samhällsinriktning. På en skola med stor estetisk verksamhet där jag kunde lägga mina tillval. Körsång, drama, sångensemble och individuell sång fick jag till, både inom och utom schema. Ett C-språk fick stå tillbaka, men det kändes ok. Det var inget som skulle fälla mig på väg till vidare studier.

Jag hade en känsla av att det kanske var präst jag skulle bli. Eller kanske journalist. Att få stå på scen kändes lockande. Lärare var inte heller otänkbart.

Tre veckor in på första terminen i ettan sa min musiklärare Anna:
Jag vet vad du ska bli! Du ska bli rytmikpedagog!
Själv skrattade jag och utbrast:
I helvete heller att jag blir klapp- och klangkärring!

Det är i alla fall så jag minns det.
Något jag inte minns, men har fått återberättat, är hur jag som sexåring deklarerade för kyrkans rytmiklärare Eva Bornemark att jag skulle bli som hon.

Under gymnasiets tre år hann jag fundera några vändor på det där och tack vare min musiklärare Anna fick jag upp ögonen för både mina förmågor och ett yrke jag tidigare knappt förstått att det fanns.

Jag upptäckte att rytmikutbildningen lät mig kombinera mina förmågor och att jag skulle slippa välja mellan sång, dans, musik, drama och ”intellekt”.
Utan en möjlighet till estetiska ämnen och en utbildad musiklärare på en teoretisk gymnasieskola hade jag nog inte varit den jag är i dag. För hur skulle jag ha upptäckt min väg om jag inte vetat att den fanns?

I torsdags den 6/6 firade jag tio år som rytmiklärare. Tio år med världens bästa utbildning och världens bästa yrke. Tack svensk gymnasieskola anno läroplanen 94, tack Latinskolan och tack Anna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s