På sommarlovets rand

Plötsligt är det här. Sommarlovet.
Bara dagar, nej timmar kvar.
I klassrummen pågår febril aktivitet. Det packas och röjs, slängs och sorteras, flyttas ut och flyttas in. Scheman görs, planeringsskisser dras upp, annat avslutas och summeras.

Plötsligt känns tiden så knapp. Några ska sluta, andra ska byta uppgifter och behovet att sitta ner, prata igenom det som varit, det som kommer, blir så stort.

Plötsligt tar vi oss tid. Tid att ta en kopp kaffe, en lunch, en kaffe till. Vi vill hinna ses, hinna prata, hinna avsluta, hinna ta avsked. Få känslan att hinna ikapp och förstå att läsåret är slut, att sommarlovet står för dörren och att hösten kommer att se annorlunda ut.

Plötsligt får den som ska sluta höra hur bra den är. Hur uppskattad och viktig den varit. Plötsligt delas kramar och lovord ut frikostigt, det skrattas och snyftas, applåderas och tackas.

Plötsligt syns det så tydligt hur ensamma vi är resten av året. Hur lite tid och utrymme vi ges och tar oss, för feedback och samtal, uppskattning och värme, reflektion och skratt. För hur slarviga vi är (och tvingas vara) med relationskapitalet kollegor emellan. Det som föder förståelse, förtroende, kreativitet och glädje.

Det är sorgligt. Men också hoppfullt. För när bristerna syns, går det att göra något åt dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s