I sommar flyttar jag tillbaka till Skåne.
Jag lämnar Rösjöskolan efter 2,5 år och lämnar samtidigt dubbelboende, resor och dubbellivet som det skapat.
Det är inget lätt beslut. Efter 2,5 år har jag hunnit bygga upp musiksalen så att jag trivs i den, jag har hunnit lära känna eleverna, kollegorna och blivit en del av skolan. Jag har hittat rutiner och arbetssätt, kunnat förnya och förvalta på samma gång.
Men avståndet till alla mina nära och kära har blivit för stort och tiden mellan gångerna vi ses för lång. Så nu är det dags. Ett nytt musiklärarjobb väntar och med det helt andra utmaningar. Samma åldrar, låg- och mellanstadiet, men tjänsten är uppdelad på tre små skolor och jag kommer att behöva flytta mig en del. Jag går från en digitalt välutrustad skola, till en skola med väldigt små digitala resurser, vilket gör att jag måste tänka nytt. Dessutom går jag ner i tjänst, vilket känns väldigt märkligt. Men jag håller tummarna för att kunna läsa en magister och så småningom en master i pedagogik vid sidan av och om det blir så finns det ändå en poäng.
Det ska bli spännande att träffa alla nya elever i augusti och att lära känna nya kollegor. Än så länge har jag bara sett skolorna i sommarlovskläder och jag ser verkligen fram emot att få se dem i full terminsskrud. Och i augusti blir det till att kavla upp ärmarna och sätta min prägel på en ny musiksal. Förmågorna ska upp på väggen, golvet ska frigöras från bord och stolar och instrumenten hitta sina platser.
Musiken i kroppen 