Att vinna förtroende

I en av mina klasser har jag en elev med en autismdiagnos.

Eleven följer med till musiken, men sitter inte med i ringen utan på en stol bredvid, av eget val. När jag ropar upp eleven eller när vi sjunger om eleven i hejsången, så tecknar vi namnet, för då måste klasskompisarna titta på min hand i stället för på eleven och hen slipper alla blickar.

Varje gång ger jag ett erbjudande. Påminner om att eleven alltid har möjlighet att vara med om hen vill. Ger en variant på en övning, som går att göra med fritidspedagogen borta vid stolen. Inkluderar, men ger alternativ. Det är i alla fall min ambition.

I dag kallade jag in eleven i musiksalen, när alla andra hade gått och ställde fram tonboxarna. Först testade eleven med gummistöveln, sen med ett finger. Hen undersökte hålet i resonanslådan noga. Sen gick eleven ut. Och jag stod kvar med ett stort leende.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s