Liten uppdatering, stora framsteg

Tänkte bara ge en snabb uppdatering om det där med att vinna förtroende.
I veckan satte en elev sig, som vanligt, på en stol vid sidan av, bredvid klassen. I uppropet ropade jag upp eleven, som vanligt, med hjälp av att teckna namnet. I vanlig ordning berättade jag också att hen var välkommen in i ringen, in i en grupp, ut på golvet, när helst hen ville.

En bit in i lektionen lärde jag ut en ny tonboxstämma. Jag lät eleverna lyssna och sjunga med och frågade sedan hur många gånger varje ton spelades och i vilken ordning.
Medan klassen tänkte efter, vände jag mig mot stolarna och ställde frågan om hur många gånger första tonen spelades till eleven där. Fyra fingrar hölls upp i luften. Ett svar! Dessutom helt rätt svar!

Klassen delades in i tre grupper och alla elever i varje grupp skulle i tur och ordning få spela en av stämmorna, samtidigt som vi sjöng. Under det något röriga, men koncentrerade, arbetet märkte jag hur eleven plötsligt gjorde en liten tur ut på golvet, efter att fritidspedagogen frågat om hen var sugen på att spela. Där och då blev det inget spel, men väggen mellan stolen och gruppen kändes ändå något nedmonterad.

Då jag såg att eleven återvände till stolen utan att ha spelat, plockade jag snabbt fram ett litet klangspel ur skåpet. Jag frågade om eleven kunde hitta de aktuella tonerna, hen pekade ut dem, petade lite försiktigt på dem och upptäckte att det inte kom något ljud. Jag förklarade att tonstavarna var för små för att spela på med bara fingret, men att det fungerade bra med klubba och lämnade sedan klangspelet där.

Efter att ha samlat ihop den övriga klassens koncentration igen, förklarat att de fick fortsätta att spela på tonboxar och vänta lite med att se klangspelet, var vi i full gång igen. Och medan det var full aktivitet på golvet, med spel, sång och byten vid spelklubborna, hörde jag det ljusa ljudet av ett litet klangspel, som spelade helt rätt stämma, hela tiden, ett par oktaver över tonboxarna.

I slutet av lektionen visade jag klangspelet för resten av klassen och kände mig både nöjd och glad över veckans framsteg. Nog för att de flesta elevmöten är intressanta, men de elever som tvingar mig att tänka utanför mina vanliga banor och som utmanar mig pedagogiskt, de får ändå en alldeles speciell plats.

Efter lektionens slut valde eleven, på eget bevåg, att stanna kvar en stund, undersöka de nya tonerna och spela lite på dem

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s