Vem är musiklärare?

20140401-081647.jpgDet här läste jag till frukost. En artikel i Uttryck, Lärarförbundets tidning för oss lärare i estetiska ämnen. En artikel om att musiklärare har protesterat mot ändringarna i lärarlegitimationen. Ändringar som ger fritidspedagoger med äldre utbildning behörighet i musik. I artikeln ställs frågan varför just musiklärare upprörs, när detta berör betydligt fler ämnen än bara musik. I artikeln uttalar sig även lärarförbundet och de ställer sig frågande till musiklärarnas protest och anser att det varken är ”trångt om jobb” för musiklärare eller att det på något sätt skulle vara negativt för vare sig skola, elever eller lärare att fler får behörighet att undervisa i ämnet musik. Snarare skulle det vara en hjälp att få bort små deltidstjänster som ofta måste sys ihop mellan flera skolor för att bli möjliga för någon att livnära sig på.

Jag tillhör de upprörda musiklärarna. Varför?

För att få bli musiklärare behövde jag gå en lång väg. Jag behövde göra flera dagars antagningsprov, där jag bedömdes i allt från rytmik (i flera olika delprov så som metrik, rörelseform, pianoimprovisation, undervisningsprov), till olika delprov i sång, piano, gehör, teori, harmonilära, a vista-läsning, körledning, undervisning, gitarr… För att klara dessa prov behövde jag, som hade gått samhällsvetenskapligt program på gymnasiet och ”bara” haft musik som hobby först söka in till musiklinje på en folkhögskola (en antagningsprocedur i samma stil men mindre format som ovan) och läsa där ett år. Utöver godkända antagningsprov behövde jag även ha standardbehörighet från gymnasiet.
När jag väl var antagen så läste jag en utbildning med lärarledd undervisning varje veckodag, ett par kvällar och varannan söndag. Min ”klass” bestod av fem studenter och flera kurser hölls i det formatet, flera kurser var helt individuella, några var i grupper om 8-10 st eller kanske 20 st. Undantaget var musikhistoria, där den första kursen lästes av alla musiklärarstudenter termin ett och två, oavsett inriktning, dvs ca 60 st. När jag var färdig hade jag 160 poäng (i dag översatt i 240 hp) och var examinerad musiklärare med rytmik som huvudämne för alla åldrar (från de yngsta till de äldsta) och behörighet att undervisa i musik i grundskolans lägre åldrar. Att jag inte, trots alla poäng, var behörig att undervisa i klassmusik i högstadiet berodde på mina tillval. För så noga var det. På en Musikhögskola är inte musik ett ämne, utan ett kunskapsområde, med flera olika ämnen, både praktiska, teoretiska och didaktiska. Jag kan spela gitarr och lära ut gitarr till grundskoleelever i ämnet musik, men jag är inte gitarrpedagog, för då behövs mycket djupare kunskaper, för att ta ett exempel. Det är som det brukar vara; ju mer en kan om ett ämne, desto mer inser en hur lite det egentligen är och hur mycket som finns kvar att kunna.

Men jag blir inte bara upprörd över att min långa utbildningsväg jämställs med en halv eller hel termins studier. Jag är också upprörd över att de yngre elevernas rätt till ämneslärare inte tas tillvara. Att det är ok att tre eller sex år av elevens musikstudier (många gånger de enda musikstudier de möter, om de inte råkar ha turen att födas i en familj med intresse och förutsättningar för att låta dem musicera på fritiden, samt i en kommun där möjligheten finns att komma in på Kulturskolan eller annan musikskola, tillräckligt fort för att intresset inte ska dö i en kö) och hela grunden läggs av någon som inte har tillräckligt med utbildning för att själv nå upp till kunskapskraven i årskurs sex eller nio.

Men så här är det ju i alla ämnen! kanske du tänker nu och himlar lite med ögonen. Det räcker minsann med 15 hp för att undervisa i SO på lågstadiet också och det räcker med 30 hp för att få undervisa i svenska eller matematik. Då vill jag å det bestämdaste säga att det finns en skillnad. Skillnaden är att vi alla, som är lärare, har läst matematik, svenska och SO-ämnen under hela vår skoltid, flera timmar i veckan, från åk 1 och fram till studenten. Musik har vi inte alls fått läsa i samma utsträckning, någon av oss. Kanske hade du bara musik med en behörig musiklärare i åk 8? För när du började gymnasiet, så valde du bild. Och i dag så är det ju bara dumt att välja ett estetiskt ämne på gymnasiet, för det ger ju inga meritpoäng, så därför finns det snart inga estetiska ämnen kvar i de teoretiska programmen, för elevunderlaget är för litet.

Jag tycker att det är otroligt bra och självklart att förskollärare, fritidspedagoger och klasslärare får musik (och andra estetiska ämnen) i sin utbildning. Ju fler metoder vi har att använda oss av i undervisningen, desto bättre. Ju mer vi kan använda oss av estetiska lärprocesser, desto bättre. Ju fler förskollärare, fritidspedagoger och klasslärare som med ledighet och glädje plockar fram en gitarr och sjunger rent i barnanpassade tonarter, desto bättre. Det berikar alla!
Självklart ska vi alla kunna hjälpas åt för att fylla på elevernas musikaliska förråd, precis som jag i musiken hjälper till med att fylla deras ordförråd, språkutvecklar, räknar, mäter, jämför, pratar om samhälle och historia, om fysik i ljudvågor och mycket annat.

Att jag har läst om barns språkutveckling stärker mig som musiklärare, men gör mig inte till svensklärare. Att jag har läst om barns motoriska utveckling stärker mig som musiklärare, men gör mig inte till idrottslärare. För mig är det en stor skillnad.

Jag blir alltså upprörd över att så lite utbildning och så lite erfarenhet krävs för att undervisa i musik och över att så lite värde tillskrivs ämnet, det ämne i skolan som har förutsättningar för att utveckla hjärnans neuroplasticitet mer än något.
Men jag blir också upprörd över att höra mitt fackförbund säga att det inte är trångt om jobb. Att det är bra att många blir behöriga, oavsett hur lite poäng de har. För det är trångt om jobb. Det är trångt om jobb för oss som vill arbeta med de yngre eleverna. Som vill lägga grunden och bygga vidare. Som vill ta de yngre elevernas musikaliska utveckling på största allvar. För oss är det trångt. Och lösningen kan inte vara att acceptera små tjänster, eller tjänster fördelade på många skolor. Lösningen måste vara att skolor vill ha vår kompetens. Att skolor förstår kvalitetsskillnaden för eleverna och vill satsa på en musiklärartjänst, där kanske inte bara den timplansobligatoriska musiken ryms, utan även genomtänkta elevens val, extra musik för både de som har svårt för det och för de som vill komma längre, musik som resurs, tillgång och utvecklingsmöjlighet. Insatser som stöds i all den forskning som visar på musikens positiva effekter på oss som människor, på vårt välbefinnande, vår inlärning, vår förståelse, vår kommuniaktion… Som det ser ut nu verkar det snarare gå åt ett håll där jag och mina kollegor riskerar slås ut av fritidspedagoger eller klasslärare med en liten kurs i musik, för det är klart att det är praktiskt för en skola att ha en fritidspedagog som kan undervisa lite under skoldagen och sedan gå rakt vidare till fritids och fortsätta sitt arbete, eller en lärare som kan ta musiken i sin egen klass. Men praktiskt är inte alltid det bästa i ett större perspektiv.

 

56 tankar på “Vem är musiklärare?

  1. Ett läsvärt inlägg, jag har själv funderat på samma sak.
    Jag arbetar själv som musiklärare, för närvarande i grundskolans senare år.
    Själv har jag en gymnasielärarexamen i matematik och svenska i grunden. Min musikaliska bakgrund är kommunal musikskola (klarinett) i 14 år, självlärd på gitarr, piano m.m sen drygt tio år, värnplikt i musikkår som klarinettist samt aktivt utövande på klarinett, gitarr och piano i alla år. Jag valde att läsa in min musikbehörighet på distans parallellt med heltidsjobb. Jag har läst såväl praktiska som teoretiska musikkurser och har sammanlagt läst 90 hp musik. För några veckor sedan fick jag min utökade behörighet i musik, som efter överklagan till Skolverket nu omfattar grundskola samt gymnasium.
    Jag är fullt medveten om att vägen via en musikhögskola är längre, tuffare och garanterat mer givande, men jag kan ärligt säga att jag har kämpat för mina poäng.
    Jag har kollegor som har en ”äldre” utbildning, och som därför per automatik fått behörighet i flera praktisk/estetiska ämnen utan att anse sig vara kvalificerade att undervisa i dem.
    Av ren nyfikenhet, hur betraktar du min väg till behörighet?

    Vänligen
    Emma

    • Hej Emma!
      Tack för ditt svar. Det är alltid givande att få respons.
      Med 90 hp ligger du ju långt över de 15 hp som krävs på lågstadiet och långt över det som klasslärare med äldre utbildning har med sig när de får behörighet i musik. Som du skriver, så har du kämpat för varenda poäng och du är utövande musiker själv. Självklart finns det andra vägar än musikhögskolorna och det är bra att de kan ge behörighet vid en granskning. Något annat vore så klart märkligt. För mig handlar det främst om att värna musikämnet och värna elevernas rätt till kompetenta lärare med adekvat utbildning, redan från början.

      Allt gott.
      Alexandra

      • Hej! Jag är själv utbildad Rytmiklärare OCH Mellanstadielärare, men har sedan över 20 års tid en förskollärartjänst i en skola där jag har haft pedagogiskt ansvar för förskoleklasser, men sedan några år tillbaka har jag inte kunnat ha det ansvaret, på grund av att jag inte har varit legitimerad förskollärare. Men nu har jag ansökt om legitimation eftersom erfarenhet återigen anses vara bra. Världen är uppochner i bland…..men som sagt: Bra skrivet! =)

      • Så tokigt. Tänker att det måste vara en sådan otrolig tillgång med en Rytmiklärare på en förskola! Om det finns andra förskollärare där, med rätt behörighet, så är du ju en extra kompetens som de annars inte skulle ha. Ja, upp och ner, minst sagt. Och tack igen!

      • Ja, alltså, jag jobbar i skolan med Förskoleklasser – 6-åringar – så desto mer borde 7 års pedagogiska studier på högskola ha betydelse, kan man tycka…och jag har ju hela tiden haft rytmik med de grupper jag har haft…och förut har jag påtalat för min chef att jag faktiskt inte var förskollärare, som då, för sju, åtta år sen tyckte att min erfarenhet vägde tyngre. (Dessutom hade jag ju haft Rytmik med alla mina grupper under årens lopp).
        Det där med erfarenhet tyckte ju sen inte alliansen skulle betyda nåt….inte först, men sen ändrade de sig, lite populistiskt, sådär……;-)

      • Och samtidigt fick jag automatiskt behörig att undervisa i förskoleklass enligt min lärarlegitimation, och så även alla andra musiklärare som jag känner, så det verkar bara så konstigt! Jag ger väl å andra sidan inte så där värst mycket för den där skolpolitiken…

  2. Håller med om vartenda ord. Vad är det för flum man hittar på? Pisa visar tydligt att länder där man håller den estetiska fanan högt också har generellt mer högpresterande elever.Tex i Japan har estetiska ämnen mycket hög status. Jag tycker detta är pinsamt särskilt som man hävdar att man vill uppnå ngn slags kunskapsskola. Suck…

    • Tack! Och tack för att du tar dig tid att kommentera!
      Det är verkligen helt upp och ner, denna nedrustning av estetiska ämnen, samtidigt som det ropas kunskap. Jag hoppas så innerligt att det kommer en förändring snart!

      • Har också väldigt svårt att förstå att Musikhögskolorna accepterar detta. Har de månne svårt att få elever? Inte så konstigt när de själva bidrar till att sänka statusen på ämnet.
        .

      • Där finns en hel del politik i de besluten. Men musikhögskolorna fick inte i uppdrag att främst utbilda musiklärare till de yngre åldrarna, utan främst mot högstadium och gymnasium, från och med 2011 då alla högskolor och universitet var tvungna att söka om sina examinationsrätter. Det ställde till det och vissa högskolor valde att lägga ner utbildningar mot yngre åldrar. Katastrof, enligt mig. Men om inte skolorna efterfrågar musiklärare med ordentlig utbildning, så finns det ju ingen anledning för högskolorna att utbilda… En ond spiral.

  3. Bra inlägg. Jag är själv fritidspedagog i grund och botten och är då behörig att undervisa tom åk 3 i musik. Har nu på senare år studerat musik i Umeå och är i dagsläget behörig tom åk6 ( efter 60HP i musik på halvfart). Att ha fritidspedagogutbildningen i ryggen är ju bra med tanke på leg. för att enbart ha musik så får jag inte det. För att bli behörig på hög så måste jag ha 90 HP i ämnet musik vilket jag beräknas bli klar med i vår men ändock så måste jag komplettera med en KPU på 90 HP- känns så där för en 51-åring. Något som är intressant i det hela är att de som gick tvåämneslärarutb. i Ume på helfart som dessutom blev behöriga lärare enbart hade 45 HP musik.
    /Björn Holm musiklär.

    • Ja, reglerna har ju ändrats fram och tillbaka genom åren. De tvåämneslärare som sökte in till musikhögskolorna förr, de läste 2,5 år där av 4,5 och fick därmed 100 gamla poäng, dvs 150 hp. 45 hp känns i minsta laget. Jag anser nog i grund och botten att musikhögskolorna har haft och borde fortfarande ha en viktig roll i att utbilda musiklärare som har ett ordentligt ämnesdjup.

  4. Tack för att du så fint sätter ord på mångas tankar (däribland mina!)
    Är ganska stolt över min utbildning och titulerar mig gärna: Master of Fine Arts in Music Education 🙂

  5. Hej! Jag är inte musiklärare men jag är utbildad idrottslärare. Jag har läst 90 hp idrott vilket gör att jag får undervisa från åk 1 till 9 samt gymnasie. För att bara undervisa mot de lägre åldrarna krävdes det 60 hp. Trots det räcker det nu för en fritidspedagog att bara läsa 30 hp för att få undervisa upp till åk 6. I åk 6 ska du även ge betyg, hur många fritidspedagoger får gå igenom det. Jag jobbar själv just som fritidspedagog med idrottsansvar och har nästan all idrott på skolan. Jag kan dock inte få en fast tjänst för att jag är enbart är lärare och inte fritidspedagog. Jag förstår fritidspedagogerna också har viktiga kurser som just de läser men men kan de göra ”mitt” jobb som idrottslärare på 30 hp, som jag hade behövt 60 hp till känns ju lite orättvist!

  6. Mycket bra skrivet. Jag är utbildad fritidspedagog och därmed behörig att undervisa i musik enligt skolverket. Vad jag minns så bestod vår musikundervisning på fritidspedagogutbildningen av att vi vid ett par tillfällen fick lära oss några enkla ackord på gitarr och sjunga några enkla barnsånger, det var allt. Att jag nu skulle vara behörig att undervisa i musik är ett skämt. Mitt problem är att jag vill vara behörig i fritidspedagogik – det är det jag kan och vill syssla med. Men regering, riksdag och skolverket tycker inte fritidspedagogik är så viktigt för någon legitimation kan jag inte få i detta. De anser väl att det är bättre att skolorna ska kunna utnyttja oss fritidspedagoger till att undervisa i musik eller andra estetiska ämnen och på fritids bara anställa outbildade barnskötare till enkel barnpassning. Vi tar musiklärarnas jobb och barnskötare tar vårt jobb. Någonstans har det blivet helt fel.

    • Huvudet på spiken! Fritidspedagoger ska vara behöriga för just fritidspedagogisk verksamhet och ämneslärare för ämnen. Att se fritids som barnpassning är bara så otroligt korkat och slösaktigt.

  7. Jag är också stolt över att vara musiklärare men jag har INTE gått musikhögskolan utan är en sån där hopplös nolla som ni inte tycker ska få undervisa. Jag har läst svenska/SO/ och musik. Hade jag inte tyckt att jag kan musik hade jag inte jobbat som musiklärare. Däremot är jag inte på jobbet för att stil med mina musikpoäng utan för barnens skull. Min viktigaste insats gör jag inte på lektioner utan som rastvakt, pedagogisk måltid och småsnack i korridoren. Att finnas som vxen. Var noga med att inte dra alla över en kam är ni snälla. / musikläraren, inte sämre än någon annan

    • Jag är inte heller på jobbet för att stila med mina musikpoäng. Jag är där för att jag har adekvat utbildning, för att jag älskar att undervisa i musik och för att jag tycker att det är otroligt roligt att möta barn och unga. Jag anser nog att jag gör en lika viktig insats i musiksalen på lektionerna, som på raster och i matsal.
      Jag är ledsen att du tagit illa upp, men det här är en text som handlar om system och strukturer, det som möjliggör och förhindrar mitt arbete och det är dessa jag reagerar mot. Individerna i dessa strukturer kan jag inte uttala mig om, men de generella dragen i hur utbildningar mäts och viktas mot varandra har jag åsikter om. Och när det kommer till åsikter så kan de gå isär.
      Allt gott.
      Alexandra

      • Ingenärväl på jobbet för att stila med sina poäng.Jag har 8 års högskoleutbildning i musik och mångårig erfarenhet av att undervisa barn i stora grupper med hög ambitionsnivå men har inte behörighet att undervisa i klass. En fritidspedagog kniper det jobbet istället.jag hoppas innerligt att mitt barn får en riktig musiklärare.

  8. Där missar Lärarförbundet målet rejält! Det vore MYCKET negativt för skolan och eleverna om fler får behörighet i musik om dessa lärare inte är kompetenta! Behörighet och kompetens blandas ihop rejält! Är så frustrerad och arg över att mina (precis som dina) fyra år på musikhögskolan med fint examensbevis, där det står exakt inom vilka musikämnen jag är behörig, kastas på soptippen av Lärarförbundet och Skolverket!

  9. Jättebra skrivet! Jag anser också att alla barn/elever har rätt till en kvalificerad musikundervisning! Själv är jag grundskollärare med 20p (30hp) musik i min grundutbildning och därmed behörig att undervisa i åk 1-6, vilket jag själv anser vara helt befängt. Jag jobbade några år i förskolan, där passade mina kunskaper perfekt… 😉 Då anser jag mig ändå ha en musikalitet och ett intresse, vilket är väldigt viktigt… Än värre är det med de som gick samma kurs som jag, men var helt omusikaliska… Eller de mellanstadielärare som automatiskt fått behörigheten…

    • Fördelen med de äldre utbildningarna var ju att alla klasslärare för de yngre åldrarna fick med sig kurser i estetiska ämnen och därför (förhoppningsvis) vågade, ville och kunde använda dem som metoder i sin undervisning. Men därifrån till att bli ämneslärare är ändå steget långt, precis som du skriver.

  10. Väldigt bra skrivet! Har själv studerat musik i 6år och vet hur mycket arbete som krävs för att komma framåt och för att utvecklas!

  11. Jag har full förståelse för att man blir upprörd över en sån här sak.. Det skulle jag också bli! Men jag känner ändå att jag måste få försvara mig! Jag läser just nu ”grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete i fritidshem med inriktning musik”, vilket betyder att när jag är klar blir jag LÄRARE i fritidshem (inte fritidspedagog) och musiklärare. Vårt största fokus må ligga på pedagogik i fritidshemmet men musiken genomsyrar hela utbildningen. Och tanken är ju att musiken även ska kunna vara en viktig punkt på fritids. Och lets face it, lärare i fritidshem kommer ALDRIG få lika hög lön som musiklärare har möjlighet att få.

    • Hej Wille!

      Själv tycker jag att det är en märklig reform. Jag önskar att fritidsläraryrket och fritidshemsverksamheten fick lov att vara viktig för sin egen skull och inte behövde ta ett estetiskt ämne för att legitimera sig som lärare. Och att vi som är musiklärare med den utbildningen fick lov att vara just det, även för de yngre eleverna. Risken är ju, om ditt antagande om lön är riktigt, att fritidslärare med musik är mer intressanta att anställa än en ämneslärare som, enligt samma logik, skulle kosta mer och inte ha kompetens att arbeta på fritids. Det tycker jag är olyckligt.

      Vänliga hälsningar
      Alexandra

    • När det gäller lönen så är det i såfall det som är risken ,Att man sparar pengar genom att sänka kompetenskraven. Tycker också att Fritidspedagog är en bra grund för legitimering., Musiken må genomsyra utbildningen men det blir aldrig samma sak.

  12. Så fantastiskt bra skrivet. Tyvärr är väl vår yrkeskår för liten för att någon ska ta oss musiklärare riktigt på allvar, men det du beskriver är 100% överensstämmande med verkligheten.

  13. Dina åsikter kom inte riktigt fram när du föreläste för oss fritidspedagoger som läser lärarlyft i musik…. Jag håller med i mycket du skriver. Jag kommer kalla mig själv fritidspedagog med behörighet i musik. Men det är ingen genväg som någon av oss har gått. Nästan alla som nu läser lärarlyftet har jobbat med musik i skola å fritidshem i snitt 15 år, Vi är pedagoger som alla andra med högskoleutbildning. Jag förstår att det är reformen du vill åt men vi måste också utnyttja allas kompetenser.

    • Jag tycker att det är fantastiskt att fritidshemmen får ökad musikalisk kompetens och jag hade gärna haft kollegor på fritids med musikkompetens. Och jag tycker att det är bra att det finns ett lärarlyft där den som har satts på att undervisa i ett ämne under lång tid kan få formell behörighet. Men jag tycker att det är ett problem att utbildade musiklärare utkonkurreras av lärare och fritidspedagoger med ytterst få poäng i musik och jag tycker att det är ett problem att behörigheten ges till så många, utan kontroll och i ett sammanhang där musikhögskoleutbildade lärare inte får behörighet. Om jag ska bli fritidspedagog måste jag läsa hela din utbildning. Det tycker jag är ok, men jag tycker att det är svårt att det inte är likadant på andra hållet. Jag anser att det är tokigt att fritidspedagoger inte får behörighet i fritidspedagogik utan att de estetiska ämnena används för att höja ett yrkes status, som borde ha högre status i sig själv.

      • Återigen Huvudet på spiken. På min sons skola finns oerhört kompetenta fritidspedagoger som ägnar sig åt fördjupad fritidspedagogik med en sanslöst engagemang. Det är vad jag förväntar mig + lite extra tack vare det fina engagemanget.

      • Jag skulle älska att ha musikutbildade fritidspedagoger/fritidslärare som kollegor! Tänk att kunna hjälpas åt, upplåta musiksal och instrument på fritidstid, kunna ge stödundervisning, höja sångglädjen… Vilken källa det vore!

  14. Tack!! Du anar inte hur jobbigt det är att vara den där läraren/fritidspedagogen som inte är musikutbildad. jag är en av dem, jag är grundskollärare, fritidspedagog och Montessorilärare. Jo jag har läst lite musik i min utbildning både som lärare och fritidspedagog men har det gjort att jag känner mig trygg i att undervisa i ämnet musik i skolan? NEJ absolut inte men det tycker min arbetsgivare varje år. Detta resulterar i att varje år är det tumult i arbetslagen om vem som ska bli ”tvungen” att ta musiken som arbetsgivaren anser oss behöriga i. Varje år önskar vi att det ska anställas en utbildad musiklärare men så länge vi anses behöriga kommer inte det ske och undervisningen i ämnet musik blir därmed kass. Musiklärare stå upp för er sak för ni behövs sannerligen!

    • Fy, vad bökigt det låter. Så tungt att behöva undervisa i ett ämne som inte är ens eget. Och vilket slöseri att sätta dig på sådana arbetsuppgifter, när du har en så gedigen utbildning. Du borde ju kunna använda din tid på många bättre sätt. Hoppas att vi tillsammans kan få till förändring!
      Tack för att du ville dela med dig av din berättelse.
      /Alexandra

  15. Hej!
    Hyfsad artikel, men du får helt enkelt acceptera att du valde fel väg i livet. Du är något många skulle se som ett misslyckande. Men det är inte försent att ändra yrkesgrupp än. Gör nåt med ditt liv och bli inte en lågt stående lärare! #TackaAlliansen

    • Hej där, Osympatisk!
      Jag har valt helt rätt väg i livet. Jag älskar mitt arbete och ser mig inte alls som ett misslyckande. Lågt stående anser jag mig inte heller vara, så du behöver inte oroa dig. Men tusen tack för att du tog dig tid att skriva en kommentar.
      Allt gott!
      /Alexandra

  16. Mycket välskrivet och jag ställer mig också frågande till hur musikläraryrket, som kräver stora kunskaper, kan ”degraderas” i värde på detta sätt.

    Jag har haft arbetskollegor som helt saknat behörighet och haft stora kunskapsluckor i både pedagogik och instrumentkännedom, vilket påverkade synen på hela verksamheten negativt.

    Det känns såklart inte kul att jämställas med en outbildad (eller knappt utbildad för den delen) när man har satsat 5år på utbildningar inom musik och pedagogik.

    Vad ger det för kvalité på undervisningen? Vad gör det för statusen på jobbet? Vad innebär det för det kreativa skapandet som är en så viktig del i barn och ungdomars utveckling?

    Jag delar nu denna artikel som jag hittade via en kollegas feed på Facebook. Fler behöver få upp ögonen för detta och fler behöver agera. Både för lärarnas och elevernas skull.

    ~ Greger

  17. Mycket välskrivet och jag ställer mig också frågande till hur musikläraryrket, som kräver stora kunskaper, kan ”degraderas” i värde på detta sätt.

    Jag har haft arbetskollegor som helt saknat behörighet och haft stora kunskapsluckor i både pedagogik och instrumentkännedom, vilket påverkade synen på hela verksamheten negativt.

    Det känns såklart inte kul att jämställas med en outbildad (eller knappt utbildad för den delen) när man har satsat 5år på utbildningar inom musik och pedagogik.

    Vad ger det för kvalité på undervisningen? Vad gör det för statusen på jobbet? Vad innebär det för det kreativa skapandet som är en så viktig del i barn och ungdomars utveckling?

    Jag delar nu denna artikel som jag hittade via en kollegas feed på Facebook. Fler behöver få upp ögonen för detta och fler behöver agera. Både för lärarnas och elevernas skull.

    • Tack så mycket, Greger.
      Det är ett märkligt läge för många. Både för oss som har gått musikhögskola och för dem som har fått legitimation i ett ämne som de vare sig kan eller vill undervisa i. Jag hoppas så att det blir ändring till slut.
      /Alexandra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s