Sommarens svåra beslut och höstens omtumlande arbetsbyte har landat i en riktigt bra vardag. En vardag som äntligen innehåller mer än bara arbete. Det finns plötsligt tid och lite flexibilitet, trots ett schemabundet lärarliv. Tid att fylla med annat. Roliga uppdrag till exempel. Uppdrag som håller liv i min kyrkkompetens till exempel. I går fick jag dessutom arbeta tillsammans med både maken och en av mina bästa vänner, som är församlingspedagog i Lunds Domkyrkoförsamling. Lunds domkyrka bjöd in till Sportlovskul för barn och på temat MatRätten (som är Svenska kyrkans tema för årets fastekampanj) med fyra olika stationer och en avslutande mässa. Jag höll i sångstationen, ackompanjerad av min man tillika pianist (och med volontärhjälp av min stora guddotter!), och körde fyra pass med sång och rörelse innan alla, drygt 200 barn med medföljande ledare och/eller föräldrar, samlades i Domkyrkan där alla sångerna användes i mässan. Sångerna hade jag valt ut med tanke på både temat och deras funktion i mässan. Tre av sångerna är komponerade av Kerstin Andeby, en av mina personliga favoriter när det gäller barnsånger både med kyrklig och världslig prägel, och en av sångerna skrev jag själv till detta tillfälle. Bara en sådan sak – att äntligen ha tid för att orka, vilja och kunna skriva sånger igen! Det var otroligt fint att få omringas av cirka 250 personer som tillsammans gav liv åt de toner och ord som satts ihop vid mitt piano.
Stiftets informationsavdelning satte ihop en film om dagen och lade ut igår. För den som vill veta mer om vad vi faktiskt gjorde så finns länken här. Det är dock inte min sång som hörs i klippet, utan en av Kerstin Andebys.
Som extra bonus fick jag träffa ett gäng elever från min förra skola, som var där med sin församling. Varma, goa kramar från saknade ungar.
Musiken i kroppen 