Stationssystem ftw!

Trots att jag har rimliga grupper på ca 15 elever så tycker jag ibland att det är lite knöligt med instrumentspel. Det är svårt att hinna vara överallt på samma gång och det blir lätt rörigt, speciellt i början när eleverna håller på att lära sig nya saker. En del av mig tänker att det vore fantastiskt med ett instrument per elev, lurar till alla och så kunna gå runt och hjälpa till lite här och var. Tänk vad de skulle få mycket övningstid! Problemet är dels att instrumenten sällan räcker till och dels att eleverna sällan är så självgående, speciellt inte i så långa stunder. Dessutom är det svårt att få till en musikalisk upplevelse om var och en sitter i sin bubbla och är utelämnad till den musik den själv klarar av att producera. 

Min lösning har blivit att skapa olika stationssystem, där eleverna får träna på mindre uppgifter en kortare stund och sedan byta. När de börjar behärska en uppgift så lägger vi till ett nytt moment, vilket görs individuellt. Det häftiga inträffar efter några då eleverna har knäckt koden till de olika stationerna och kan instruera sig själva. Då spelar vi tillsammans nästan hela lektionen, fast eleverna roterar på uppgifterna. Nackdelen är att det så klart kan ta tid att verkligen sätta en uppgift, men fördelarna överväger. Om en uppgift är jättesvår eller alldeles för lätt, så sitter du inte fast med den hela lektionen, utan utmaningarna växlar. För elever med kortare uppmärksamhetsspann är det också en fördel, då de har större chans att inte hinna tröttna. Dessutom kan du bidra med spel på din nivå, till en helhet som ändå låter bra. Oftast i alla fall. 🙂

Fyrorna har tränat på pianospel under terminen. Vi spelar en låt med ackordföljden D G Em A. På två pianon spelas D och Em, på två G och A och på två pianon får de träna på att spela bastonerna med vänster hand. 

I dag lade vi till trumset. Vi inledde med att gå och klappa fjärdedelar, havnoter och helnoter i olika kombinationer till en inspelning av låten, vilket ledde över i en genomgång av trumkompet. Därefter spelade vi tillsammans på totalt 7 stationer med 2-3 elever på varje station. Tre stationer var ”träna trumkomp” med en svart musmatta för att symbolisera baspedal och en röd för att symbolisera virvel. På varje station skulle eleverna träna på två av tre trummoment. Fjärde stationen var själva trumsetet. Eleven fick välja att spela allt själv eller att spela bastrumma och virvel medan kompisen spelade hi-hat. Resterande tre stationer var de vanliga pianostationerna, utrustade med ackordlådor (så att det går att plocka fram extra ackord för de elever som klarar att byta mellan fler än två eller vill kombinera höger och vänster hand).

Alla hann spela allt och alla var sprudlande glada. Pianostationerna är i princip självgående nu, när eleverna har knäckt systemet med olika färger för olika fingrar och hur de ska jämföra ackordbilderna med pianots tangenter och trumstationerna blev snabbt ganska självklara även de. Dessutom är elevernas varandras bästa instruktörer och när de hjälper varandra och visar ”sin” station innan de flyttar till nästa, så hinner jag instruera det som är helt nytt eller hjälpa dem som behöver extra stöd, tex genom att märka ut tangenter med whiteboardpenna. 

Annons

Förmågorna på väggen

Under implementeringen av Lgr 11 funderade jag fram och tillbaka över hur jag skulle synliggöra musikämnets förmågor för eleverna. Till slut fick jag en idé och bestämde mig för att testa. De tre förmågorna i kursplanens syftestext fick varsin färg och varsin skylt, som skulle sitta på vägen. För att göra läroplanstexten mer tillgänglig för eleverna gav jag varje förmåga en rubrik och lyfte ut de två viktigaste orden och gav dem varsin skylt i samma färg för att sitta under förmågan. Två av rubrikerna – Musicera och Skapa musik – gav sig mer eller mindre själva. Den tredje förmågan var inte lika lätt att namnge, men jag landade i Musikens sammanhang. På samma sätt var några av de viktiga orden lätta att välja ut – sjunga och spela under Musicera och samtala och analysera under Musikens sammanhang. I syftestexten om att skapa musik så används orden skapa, gestalta och kommunicera. Dels är jag inte så förtjust i ordet gestalta. Att gestalta musik låter nästan som pantomim och jag ville dessutom ha med kommunicera också utan att behöva ha tre ord. Därför valde jag att avvika från läroplanstexten något och använda ordet uttrycka – ett ord som rymmer både gestaltandet och kommunikationen. Om jag hade gjort skyltarna i dag hade jag kanske gjort andra val, gällande rubriker och ord, men när jag väl hade börjat arbeta med förmågeväggen, så blev begreppen snabbt inarbetade hos eleverna och då kändes det meningslöst att byta. Förmågeväggen blev ett helt oumbärligt redskap i min undervisning och är det fortfarande. Färgerna ger ett extra stöd, då eleverna har svårt att hinna läsa på skyltarna eller svårt att komma på rätt begrepp. Dessutom låter jag färgerna gå igen i mina pedagogiska planeringar och matriser, för att göra kopplingen mellan innehåll, kunskapskrav och förmågor tydligare.

Förmågeväggen har flyttat med mig till de olika skolor som jag har arbetat på och är det första som jag sätter upp och introducerar i en ny musiksal och för nya elever. Jag använder den även på föräldramöten när jag berättar om musikämnet. Jag har skrivit om det här i flera inlägg och jag har föreläst för blivande lärare, verksamma musiklärare och andra lärarkollegor och då visat väggen och hur jag arbetar med den. Och väggen har fått eget liv. Ibland skriver någon här om att de har satt upp en egen förmågevägg, ibland berättar någon vän att de sett en förmågevägg i en musiksal någonstans och nyss dök det upp en bild i gruppen Musiklärarna på Facebook. Inspirationen hade då kommit från Pinterest. 

Det känns stort att jag har varit med och gjort avtryck i musiksalar runt om i Sverige, även om många inte vet att det var i min musiksal det började. 

Har du en förmågevägg i din musiksal? Det skulle vara jätteroligt om du ville lägga upp en bild som en kommentar och skriva något om hur du arbetar med den.