I slutet av förra terminen fick jag en otroligt rolig fråga av en kollega. Hon är NO-lärare och undervisar bland annat sexorna och undrade om inte vi kunde ha sex- och samlevnadsundervisningen ihop. I början av året satte vi oss ner för att planera och i veckan genomförde vi det hela. Vi gav eleverna tid att skriva frågor i förväg och lät dessa utgöra en grund för planeringen. Innan själva passet hade de också fått läsa om pubertet, yttre och inre könsorgan, fortbildning och graviditet. Tillsammans höll vi i diskussioner, värderingsövningar och frågor kring identitet, normer och värderingar, kombinerat med genomgång av en del fakta. När tiden var slut hade vi hunnit kanske hälften av allt vi hade velat ta upp med eleverna och jag gick därifrån med en önskan om att det funnits fler tillfällen.
När jag har berättat om det här har jag mötts av lite olika reaktioner. De som känner mig väl och sedan länge är inte ett dugg förvånade över att jag har hållit i sex och samlevnad. De känner till alla år som ledare och pedagog inom Svenska kyrkan, där identitetsfrågor ständigt står på agendan och där temat sex och kärlek är återkommande i konfirmandundervisningen och i mötet med ungdomar. De vet också att jag har läst genusvetenskap, barnkultur och sexologi utöver min musiklärarutbildning och därmed fördjupat mig i normkritik, diskrimineringsgrunder och likabehandling.
De som inte känner mig lika väl har reagerat med lite mer förvåning. Inte minst över att jag, som musiklärare, plötsligt undervisar i sex och samlevnad. Är inte det biologilärarens uppgift?
Kort svar: nej.
I läroplanen återfinns inte sexualkunskap som ett eget ämne. Enligt läroplanen är det rektors ansvar att se till att undervisningen integrerar ämnesövergripande kunskapsområden. Sex och samlevnad är ett av dessa. Skolverket betonar att sex- och samlevnadsundervisningen ska ge utrymme för frågor om identitet, normer och möjlighet för elever att utveckla sina förmågor och intressen oberoende av könstillhörighet. Undervisningen ska bestå av tre delar. Ämnesintegrering är den ena, där varje lärare är skyldig att ta upp frågor gällande sex och samlevnad kopplat till sitt/sina ämnen och ge utrymme för diskussioner och samtal för att ge eleverna perspektiv och se sammanhang. I varje kursplan finns punkter som kan kopplas till sex och samlevnad i det centrala innehållet. Den andra delen handlar om att fånga frågorna i vardagen. Att ta diskussionen med eleverna när de undrar över något eller ingripa när något negativt händer. Den tredje delen består av enskilda lektioner eller temadagar.
Min erfarenhet är att det mestadels är den tredje delen som genomförs. Del två, om att fånga frågan i flykten, sker också, men är betydligt mer lärarberoende. En eller ett par lektioner i sexan behandlar sex och samlevnad och sedan kan det bockas av. Självklart räcker det inte! Jag skulle önska mig en situation där det fanns en plan för hur undervisningen skulle bedrivas och tid för samtal om hur, när och varför i personalgruppen. Det här finns faktiskt på en del ställen, men än så länge på alldeles för få. Jag tror på en variant där sex och samlevnad kopplas till likabehandlingsarbetet och det mobbningsförebyggande arbetet. Jag har till och med skrivit uppsatser om hur det skulle kunna gå till.
Så för mig är det inget märkligt alls att hålla i sex- och samlevnadsundervisning som musiklärare. Det är faktiskt bara en del i att leva upp till läroplanen och mitt läraruppdrag.
Musiken i kroppen 