Melodifestivalen 2017

Vissa saker är lika säkert som influensatoppar i februari, nämligen Melodifestivalomröstningar vecka 10 på musiklektionerna.

Just vad det gäller Melodifestivalen så unnar jag mig att återanvända mitt grundupplägg. Åk 1-3 lyssnar efter vers, refräng och stick, genom att sitta på verserna, dansa på refrängerna och stå i statyer på sticket. Sedan röstar de med inga, en eller två händer – på så sätt kan de inte taktikrösta. Åk 4-6 sitter i jurygrupper och delar ut poäng (1-5) i fyra kategorier: låt, framförande, show och jämställdhet (här räknar de antalet män och kvinnor bland artister och låtskrivare).

 

I år är jag tacksam över att Jon Henrik Fjällgren är med, eftersom det blir en så bra anledning att ta upp samer och jojk i musiken. Populärkulturen är verkligen en otrolig tillgång. Mitt i alla normer och stereotyper, så dyker det upp normbrytare och minoriteter, som slår sig in i folks medvetande och synliggör det som annars mest befinner sig i periferin. Det är fantastiskt!

Diskussioner som har poppat upp i år:

  • Benjamin Ingrossos underarmshår – det här är en diskussion som jag stryper fort. Att diskutera artisternas utseende är helt irrelevant. Men det blir ju väldigt tydligt vad eleverna har hört hemma i tv-soffan…
  • Att det är synd om Owe Thörnqvist för att han är så gammal – den diskussionen har jag försökt bredda genom att tala om att Thörnqvist är den mest meriterade låtskrivaren och artisten i hela tävlingen, med tanke på att han varit aktiv i närmre 70 år.
  • Diverse smak- och tyckandediskussioner gällande låtar och artister – här har jag påmint om att vi tränar på förmågan att samtala och resonera om musik på ett bra sätt.

Sjävklart har vi även diskuterat jämställdhetspoängen. När jag introducerar juryprotokollen så brukar eleverna fråga varför jämställdhet ska bedömas och jag har svarat att jag vill se om de upptäcker något under lektionen. I slutet har jag återkopplat och frågat om de har upptäckt något. Absolut! Eleverna har upptäckt att det är fler män än kvinnor som sjunger och att det är väldigt många fler män än kvinnor som har fått skriva låtar till Melodifestivalen. De har också konstaterat att de kvinnliga låtskrivarna återfinns i bidragen som framförs av kvinnor, att de kvinnliga artisterna ofta har varit med och skrivit sina egna bidrag och att de enkönade bidragen bara återfinns bland männen. Det finns inte ett enda bidrag skrivet av bara kvinnor, däremot sju i årets final som är skrivna av bara män. Så klart kommer frågan upp om ett bidrags jämställdhet har någonting med kvaliteten på bidraget att göra. Mitt svar är nej. Det handlar inte om det enskilda bidraget, det handlar om att få syn på strukturer och mönster. Det är så klart inga problem med bidrag skrivna av bara män eller bara kvinnor. Problemet är urvalsprocessen, där så få kvinnor (och nya) kompositörer får chansen att komma fram. Jag berättar om symfoniorkestrarna, som har gått över till provspelningar bakom skärmar för att ge kvinnor och män rättvisare chanser och därför också ändrat sammansättningen i orkestrarna. Även tidigare hävdades att bara de bästa valdes ut. Det var bara en slump att de råkade vara män. Eller så var män helt enkelt bättre än kvinnor. Men med anonyma provspelningar så visade sig det antagandet inte stämma. Snarare var det så att juryn valde musiker som liknade dem själva och passade den informella och många gånger omedvetna mall som fanns av tradition och hävd.

Men resultatet då?

Vissa år har alla klasser mer eller mindre röstat fram samma favoriter. Så var det till exempel med Loreen 2012 och även med Måns Zelmerlöw 2015, men i år är det spridda skurar. Så jag har inte fått någon hjälp i vinnartippningen i år.

Ettorna röstade fram Her kiss med Boris René som sin favorit. Hos tvåorna fick Kiss you goodbye med Anton Hagman flest röster och hos treorna Nano med Hold on. Fyror och sexor är de enda som röstade fram samma etta, nämligen Wiktoria med As I lay me down. Femmorna var de enda som gav Ace Wilder med Wild child förstaplatsen, men trots det fick Wild child skolans förstaplats, när jag räknade samman alla resultat. Robin Bengtsson med I can’t go on kom på delad andra plats tillsammans med Wiktorias As I lay me down. Precis utanför prispallen hamnade Mariette med A million years.

Ikväll kommer svaret. Då får vi se om någon klass prickade in vinnaren.

Melodifestivalen 2015: Vi har ett resultat!

I dag inleddes skoldagen med Hela skolan sjunger. Alla klasser och all personal samlades i idrottshallen, precis som vi brukar en gång i månaden. I dag var det mellotema för hela slanten och vår fantastiska vaktmästare Richard, med hjälp av sin högra hand, hade riggat både instrument, ljud och ljus. Kollegan Jessica hade snickrat ihop ett bildspel med sångtexter, mellologga och små filmsnuttar för att presentera skolans topp tre. Kompbandet (dvs jag, kollegan Fredrik på bas, kollegan Ulf på gitarr och två fantastiska trumvikarier ut åk 5) repade snabbt ihop oss innan alla var på plats. 

Vi inledde med förra årets mellovinnare Undo och förra årets skolvinnare Busy doin’ nothin’ innan vi gick vidare till två schlagerklassiker, nämligen Diggi-loo diggie-ley och Fångad av en stormvind. Redan här började det spritta i benen och en och annan elev stod upp och dansade till sången. Sedan var vi framme vid årets resultat och bildspelet visade ”På tredje plats…” och därefter ett klipp med Eric Saade och Sting. Jubel utbröt. Vi gick vidare till ”På andra plats…” och når klippet Hasse Anderssons Guld och gröna skolar gick igång utbrast ett öronbedövande jubel. Jublet steg när vi började spela låten och överallt dansade och sjöng elever och personal. Det borde vara omöjligt, men ljudvolymen ökade ännu mer när sedan Måns Zelmerlöw och Heroes presenterades som skolans vinnare och vi sjöng och spelade så klart även den. Eftersom det sedan fanns tid kvar så blev det en repris av Guld och gröna skogar och rena rama dansyran i idrottshallen, där elever och personal sjöng och svängde runt i armkrok så att svetten lackade. 

Jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle sitta med gåshud och tårar i ögonen till en Hassr Andersson-låt, men i dag hände det. 

Det var dans och hålligång, helt enkelt. 





Melodifestivalen 2015 – Jag sjunger tjuvlyssnandets lov.

Jag sitter tyst, tyst, vid datorn. Jag trycker av och igång låtarna och håller så låg profil som möjligt. Drar igång iPaden, plockar med papper och ser lite smått upptagen ut. Samtidigt låter jag mina öron stå på vid gavel och lyssnar noga på samtalen som eleverna för vid poängsättningen. Det sitter femmor på golvet i jurygrupper. De gör den här uppgiften för andra gången. Första gången var i fyran. Jag hör hur de resonerar och funderar, hur de kompromissar och kommer överens. Jag hör hur de rättar varandra om någon uttrycker sig alltför negativt. Jag hör hur de argumenterar för sin sak. Hur de gör avslöjar varandra, när någon vill ge högsta poäng i alla kategorier, för att de gillar artisten. Hur de hjälper varandra att hålla i sär tycke och smak från det som faktiskt hörs eller syns. Fokus och engagemang är hundraprocentigt. Det är så himla fint att jag nästan blir tårögd.

”Det här är det bästa med melodifestivalen”, utbrast en elev i sexan i måndags. ”Inte det bästa med musiken, för vi gör så många bra saker, men det bästa med Melodifestivalen.”

Melodifestivalen 2015 – finalvecka

Då var vi igång.

I veckan kommer alla klasser, från F till 6, få lyssna, titta och rösta på finalbidragen i Melodifestivalen. Jag behåller samma struktur som förra året. Åk F-3 röstar individuellt genom att räcka upp inga händer, en hand eller två händer. De får rösta hur många gånger som helst. Vi passar också på att träna på att känna igen de olika delarna i poplåtar – i verserna gäller det att sitta  ner och lyssna, i refrängerna stå upp och dansa och i sticket stå stilla i valfri staty. Åk 4-6 delas in i jurygrupper om 3-4 elever i varje och förses med ett protokoll där de ska poängsätta (1-5) varje låt i fyra kategorier: låt, framförande, show och jämställdhet (eleverna får räkna antal män och kvinnor på scenen och bland låtskrivarna – ju jämnare antal desto högre poäng) och sedan räkna ihop resultatet. 

Vilka förmågor tränar vi? Förmågan att analysera och samtala om musikens uttryck i olika sociala, kulturella och historiska sammanhang. Att samtala om musik är inte helt enkelt alltid, speciellt inte när musiken engagerar (vilket melodifestivalen gör). Flera gånger per lektion kan jag behöva påminna om att uttryck som ”Suger!” inte är ett godkänt sätt att uttrycka sig, ens på ett enkelt sätt, om egna musikupplevelser och att åsikter om artisters utseende, ålder, kön, sexualitet inte har med poängsättningen att göra. Melodifestivalen lyckas, i all sin mainstreamhet, att ändå utmana. I år finns en jojk med bland bidragen och eleverna undrar vad det är. Samhällets normer märks i elevernas kommentarer, tex gällande hur kvinnor respektive män bedöms (med tanke på hur utmanande det är med bara Jessica Andersson i en ballad, tänk tanken att Hasse Anderssons bidrag hade sjungits av en överviktig kvinna i 60-årsåldern på bred skånska). Att musik är en del av identitesskapandet blir tydligt när den som älskade Eric Saade med Manboy för några år sedan, nu himlar med ögonen åt Sting och tycker att den är barnslig. Alla samtal hinner jag inte fånga upp under de fyrtio minuter vi har på oss, men elevernas reaktioner ger mig tydliga singaler om vad vi behöver prata om och vilken typ av material jag behöver plocka fram för att bredda deras repertoar gällande musiker och genrer.

Så här på tredje dagen ser jag vissa tendenser. I bottenskiktet hittar vi Building it up med JTR,  Jag är fri med Jon Henrik Fjällgren, Can’t hurt me now med Jessica Andersson och Don’t stop believing med Mariette. Varför? När jag lyssnar på elevernas samtal så går ballader i allmänhet inte hem, ballader sjungna av kvinnor än mindre. De upplevs tråkiga och kvinnorna i vissa fall även pinsamma. I toppskiktet finns Heroes med Måns Zelmerlöw, Sting med Eric Saade och till viss del även Groupie med Samir och Viktor. Men årets överraskning och den låt som hittills har fått flest förstaplatser är Hasse Anderssons Guld och gröna skogar. Låten får höga poäng både bland de yngre och de äldre och varje gång den spelas så utbryter sång- och dansfest i musiksalen. Själv är jag förvånad och funderar över vad som gör Guld och gröna skogar till en sådan hit. Är det ett skånskt fenomen? Är det ett skånskt småortsfenomen? Är det ett barnfenomen? Jag tänker att en svensk text till en enkel och medryckande melodi inte är att underskatta. Det finns en glädje i att känna igen och kunna sjunga med utan problem. Men ändå. Jag är förvånad. 

PS. En annan lärdom är att inget går upp emot en tragisk och berörande historia. Linus Svenning framkallar ett unisont ”Åh, han är ledsen” varje gång jag sätter igång hans låt och eleverna pratar engagerat om alla hans bröder som har dött (de blir visst fler för varje gång).

Melodifestivalen 2015

Då var den här igen. Sveriges femte årstid. Och min schemalagda och obligatoriska förtroendetid.
Om några veckor är det dags att låta Melodifestivalen ta plats i musiksalen. Titta, lyssna, rösta, diskutera. Låtarna, sånginsatserna, artisterna, showerna. I fjol fick eleverna ge jämställdhetspoäng till bidragen. I år får vi nog även ta en diskussion om startordningens betydelse, samt vem som egentligen bestämmer vilka bidrag som ska få mest dansare, effekter och hissar och hur det påverkar tävlingsresultatet. Det går att tycka mycket, men samtidigt måste jag säga att Melodifestivalen ger ett grymt underlag för en normkritisk undervisning.