Mellouppdatering, rättvisa och dålig fantasi.

Nu har snart alla klasser röstat fram sina melodifestivalsfavoriter. Av 16 klasser har 9 röstat fram Copacabanana med Sean Banan.
Nästa vecka ska vi sjunga vinnarlåten och jämföra klassresultatet med finalresultatet.
Men inte bara. Vi ska vi snacka lite om det här med vad som gör en bra melodifestivalsvinnare.
Eleverna ska få ta ställning till var på skalan viktigt/oviktigt följande egenskaper hos en melodifestivalsvinnare hamnar:

  • Utseende/stil
  • Ålder
  • Kön
  • Hudfärg
  • Språk
  • Funktion
  • Sexualitet

Och självklart ska vi prata om vem som valts ut som låtskrivare. Till min hjälp ska jag ta ett klipp från Lilla Aktuellt, som jag råkade trilla över i mitt Twitterflöde. De tar upp jämställdhet med hjälp av Rättviseförmedlingen och där ges bästa förklaringen. Det handlar så klart om dålig fantasi! Det är därför det väljs ut killar att göra ”killsaker” och tjejer att göra ”tjejsaker”. Och det verkar som att någon tror att det är en ”killsak” att skriva låtar…

Har dessutom grunnat lite på den här teorin, att kvinnorna drabbats av en Loreen-effekt. Eftersom Loreen var så bra, så har det varit svårare för tjejer att sticka ut och ta sig vidare. Lustigt nog verkar Eric Saade-effekten fungera tvärtom. De unga, dansanta, coola och snygga grabbarna, som sjunger upptempo-pop till trummaskin och ljuseffekter är så många att det är svårt att skilja dem åt.

 

Annonser

Plötsligt pianofröken

20130206-144205.jpg

Jag ser inte musik som ett enda ämne, utan snarare som ett orienteringsämne, ett paraply med många delämnen. Sång och spel (solistiskt, unisont, i ensemble, i olika genrer, på olika instrument), komposition, teori, gehör, historia, nutid, kommunikation, identitet…
Under min utbildning till rytmiklärare var det tydligt. Ämnena var många och schemat späckat. Det är jag glad för. När jag läser kursplanen i musik och allt som eleverna ska få göra, testa och lära sig, så är jag tacksam för varje redskap, varje tips, jag fått med mig. Om jag fått välja att enbart undervisa utifrån mina starka sidor, hade mina elever fått sjunga, rörelsekomponera, uttrycka sig med och till musik, analyserat musikens påverkan på och av samhället förr och nu, lära sig en och annan not och göra allt sånt där som jag själv älskar. Det hade inte blivit dåligt. De hade lärt sig massor.

Men de hade inte lärt sig allt, som står i kursplanen i och med Lgr11. Så det är bara till att kliva utanför min comfortzone och hitta sätt att undervisa i sånt som inte kommer lika självklart för mig. Som piano. Det var ytterst medvetet, men också motvilligt, som jag tog mig an pianot under musikhögskoletiden. Jag hade spelat lite som barn, men övergett pianot till förmån för gitarren. Jag förstod att jag behövde pianot som redskap, oavsett om jag skulle ha klassundervisning, rytmikgrupper, sångelever eller körer och bet i det sura äpplet som innebar att bli nybörjare igen. Prestationsångesten! Efter hand har jag ändå förlikat mig med pianot och kompar mina klasser, körer och grupper mer än gärna, så länge det inte finns en riktig pianist i närheten. För då lämnar jag glatt över och låtsas att jag inte kan spela alls.

Och nu, tro det eller ej, planerar jag den ena lektionen efter den andra i pianospel för mina elever. Och tycker dessutom att det är kul. I veckan har jag sjösatt ett stationssystem för fyror och femmor. Efter en gemensam introduktion med hjälp av det levande pianot, har de fått jobba sig igenom tre stationer i grupper. Den ena har varit en ren lyssningsstation, där de ska välja låtar att jobba med längre fram, den andra en teoristation, där de fått olika pappersuppgifter (som att markera vissa tangenter) och den tredje har varit en spelstation hos mig. Med hjälp av tydliga instruktioner på väggen och stolar markerade med siffror där de olika uppgifterna ligger utlagda stegvis, så har eleverna arbetat självständigt. Nu ska jag bara se till att hinna planera och skapa uppgifter i samma höga tempo, som eleverna klarar av dem.

Läromedelstillverkning anno 2013

20130130-150214.jpg

Grunnar på det här med pianoundervisning i grupp om 20-25 elever. Måste ha någon form av stationssystem och tänker att en teoristation skulle kunna funka. Så här sitter jag och skapar ett papperspiano för att öva pianots toner och sedan även ackord.

 

 

 

 

20130130-151453.jpg

Och sen kom jag på att jag kanske skulle kunna använda mina musmattor som pianotangenter på golvet. Röda som vita och svarta som svarta. För då kan eleverna öva förståelsen för ackord och räkna ut vilka toner som används, genom att ställa sig på rätt ”toner”. Detta kräver ju inte samma finmotorik som spelande. Sedan kan tolv andra elever sitta med varsin tonbox och ansvara för varsin tangent och spela ackordet, när klasskompisarna ställt sig där de vill stå. Så får vi även höra ackorden klingande.

(Tyvärr behöver du lägga huvudet på sned för att få bilden på rätt håll. Telefonen ville inte som jag.)

Trolla med knäna?

I kursplanen för musik i Lgr11 sammanfattas ämnets syfte så här:

Genom undervisningen i ämnet musik ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsätt­ningar att utveckla sin förmåga att

• spela och sjunga i olika musikaliska former och genrer,
• skapa musik samt gestalta och kommunicera egna musikaliska tankar och idéer, och
• analysera och samtala om musikens uttryck i olika sociala, kulturella och historiska
sammanhang.

Det här skriver jag under på vilken dag som helst! Det är en bra spegling av vad ämnet musik bör vara.

Vidare går det att läsa i det Centrala innehållet för årskurs 4-6 att eleverna ska öva sina förmågor genom att göra följande (detta är endast ett urval):

Musicerande och musikskapande
• Sång, melodispel och ackompanjemang i ensembleform i olika genrer.
• Gehörsmusicerande efter musikaliska mönster, till exempel ackordföljder, perioder
och kompmodeller.
• Imitation och improvisation med röst och instrument, rytmer och toner.
• Musikskapande med utgångspunkt i musikaliska mönster och former, till exempel
ackordföljder och basgångar.
• Musikframföranden.

Musikens verktyg
• Rösten som instrument för olika vokala uttryck, till exempel sång, jojk och rap.
• Ackord­ och melodiinstrument, bas och slagverk för melodi­ och rytmspel eller för
ackompanjemang.

Instrument- och ensemblespel är betydligt mer betonat, redan i de lägre åldrarna, än vad det har varit tidigare. Och här börjar det bli klurigt. Inte nog med att eleverna ska få en möjlighet att testa och prova, de ska även bedömas i sina förmågor:

Eleven kan delta i gemensam sång och följer då i någon mån rytm och tonhöjd. Eleven kan även spela delar av en enkel anpassad melodi-, bas- och slagverksstämma samt bidra till ackompanjemang på ett ackordinstrument med några ackord. Dessutom sjunger eller spelar eleven på något instrument i viss mån med tajming.

Detta är en del av kunskapskraven för betyget E (alltså det lägsta betyget) i åk 6.
Om en elev ska ha möjlighet att nå hit, behöver hen få rätt mycket tid vid de olika instrumenten. Om eleven dessutom vill nå ett A, så krävs ännu mer.

Jag är av övertygelsen att alla elever ska få möjlighet att tillägna sig de förmågor, som skolan kräver, på skoltid. I huvudsak på lektionstid. Det är en rättvisefråga! Vilka hem kan erbjuda sina barn ett trumset, ett piano, en gitarr, några rytminstrument och kanske en violin? Alltså måste detta lösas inom skolans ramar! 

Jag har det inte dåligt. Jag har en musiksal. Jag har ett trumset. Jag har ca tio små keyboards (varav sex fungerade i dag). Jag har ca tjugo gitarrer. Jag har olika rytm- och slagverksinstrument.

Men jag har också mellanstadiets klasser i helklass. Dvs 20-25 elever i varje klass, 60 minuter i veckan. Jag är i regel ensam. Jag har ett litet instrumentförråd och ett kapprum med klinkergolv (rejäl resonanslåda). Hur jag än gör blir det väntan, köer, ineffektivitet, otålighet och alldeles för höga ljudnivåer.

Det går självklart att säga att detta är en skolledningsfråga, eller kanske till och med en politisk fråga. Resurser måste till för att målen ska uppnås. Men här och nu landar det ändå på mina axlar. Det är svårt att inte göra allt i min makt för att ge mina elever den undervisning de har rätt till och då står jag där och trollar med knäna. Vänder och vrider på både mig, salen och instrumenten för att få det att funka. Börjar fundera i banor på att skapa ett pianohäfte och ett gitarrhäfte, alltså eget läromedel, som inte kostar och som inte bryter mot några upphovsrätter. När det jag egentligen skulle behöva är några olika instrumentpedagoger, några ensemblerum och möjlighet att dela in eleverna i mindre och lärarledda grupper. 

Jag inser också risken med att genomföra undervisningen utan resurser. Vem tror mig när jag säger att det inte fungerar? Men jag ser inget alternativ.

Drillar och draköron

20130125-161927.jpg

Fredag och musik för alla ettor i det som kallas Rörelserummet. I en sal utan piano (det gick sönder precis innan luciaföreställningen för föräldrar) och med en handled som inte kan spela gitarr krävs det andra lösningar. Till dagens lektioner med åk 1 plockade jag fram Lennart Hellsings Drillar och Draköron, för att läsa om och lyssna till orkesterns olika instrument.

Grupperna fick ta sig in i rummet i ett långt Följa John-led efter mig och vi rörde oss i diagonaler över golvet (klassisk dansövning och ett bra sätt att ge både rum och rörelse en ram). Detta till det stycke, som i boken representerar fioler, nämligen Mozarts Allegro ur Divertimento i D-dur K 136. Därefter fick eleverna fundera över musiken. Kände de igen något instrument? (Jajamen, fiolen avslöjades omedelbart.) Vad tyckte de att musiken lät som? (Balett, kunglig, dansig, svarade barnen, som om det var tv och jag tog fram färdigövade elever för att visa resultatet.)

Den enarmade rytmikläraren lät sedan barnen kompa sig själva på djembe i hejsången (varje barn får en egen vers) innan det var dags för att plocka fram boken och högläsa om orkesterns olika instrument och sedan avsluta med nya diagonaler till samma musik, fast nu med eleverna som ledare.

Allt eftersom lektionerna fortlöpte spann lärarhjärnan iväg och nu sitter jag och planerar fler lektioner med utgångspunkt i boken och dess musik. Det blev helt enkelt för roligt för att släppa, trots att det snart bör finnas både piano och en fungerande handled igen.
Här smids planer om dansövningar, koreografiuppdrag, instrumentigenkänningslekar, musikmåleri, musikhistoria, sång och spel.

Och plötsligt såg jag hur få veckor det är kvar av vårterminen. Jag har ju bara 15 lektioner på mig!

ABBA-tema

Råkade trilla över SVT:s dokumentärserie om ABBA. Bestämde mig för att åk 4 och 5 skulle få se del två om hur bandet bildades och vägen fram till Waterloo. Samtidigt skulle jag publicera deras skriftliga omdömen, mina bedömningar och kommentarer i Unikum.

Det som började som en praktisk lösning blev däremot något helt annat. Kreativiteten spann loss medan jag tryckte på ”Publicera utkast” i oändlighet och plötsligt hade ett ABBA-tema börjat ta form.

Alla fyror och femmor har nu fått fundera på hur vi kan arbeta med förmågorna i musik utifrån ABBA som tema. Det är dags för mig att sätta mig ner och göra en pedagogisk planering både på deras och mina tankar.

Grundstrukturen är klar. Vi ska sjunga ABBA-låtar tillsammans, de ska få lära sig spela Waterloo på piano och i ensemble. I mindre grupper ska de få skapa ett ABBA-nummer, till färdiga backtracks och framföra för varandra. Vi kommer att arbeta med notläsning och ackordbeteckningar, textanalyser och låtuppbyggnad. Eleverna ska också själva på förhand (och under tiden) kunna bestämma sig för hur högt de vill sikta att nå, beroende på intresse och hur mycket arbete de vill lägga ner. Alla kan nå första nivån genom att delta på lektionerna. 

Steg ett är att de ska få del av ett delat dokument med youtube-länkar till ett femtontal ABBA-låtar. Varje elev ska välja tre låtar, som de kan tänka sig att sjunga. Utifrån önskemålen sätter jag samman grupper. Tanken är att vi ska kunna arbeta i någon form av stationssystem efter gemensamma introduktioner. Till mitt förfogande har jag en musiksal, ett kapprum och ett instrumentförråd. Må kreativiteten vara min vän!