Det är något med dans, som går rakt in i mig. Oavsett om jag ser dans eller själv dansar. I rörelsen finns ett språk, ett uttryck, som inte tar några omvägar för att nå mig.
Och i går satt jag, bokstavligen på första parkett, och såg Svansjön på Dansens hus. Fullständigt hänförd. Speciellt i de scener där originalmusiken användes och kontrasten mellan den och koreografin fick både musik och dans att framträda tydligare.
Påfylld av inspiration och återigen övertygad om att jag har världens bästa yrke. Varje dag får jag arbeta med kopplingen mellan rörelse och musik, med rörelseglädje och rörelsefantasi. Det är fantastiskt.
Musiken i kroppen 