#SETT2014 – när det blir magiskt

Jag upplever mitt första #SETT. Köar till föreläsningar, till toaletter, till garderob, till trappor… Letar desperat efter eluttag för att kunna ladda min väl använda telefon och lika väl använda padda (hur kan en mässa med stort fokus på IKT inte ha stora laddningsstationer???). Glömmer att dricka tillräckligt med vatten, försöker få till matpauser, springer på kollegor från olika sammanhang, twittrar, antecknar, fotar… Skyndar mellan föreläsningar, funderar över om jag valt rätt eller fel föreläsare, kommer för sent till kön för att komma in… Tränger undan tröttheten i både kropp och knopp, lägger i ännu en växel för att hinna med så mycket som möjligt, känner ändå att jag missar massor.

Men för en timme sedan stod tiden still. Då var jag fångad och förtrollad på en föreläsning som jag inte ens hade tänkt gå på. Av en föreläsare som jag tidigare inte har hört talas om. Tacksam över att mitt twitterflöde i går plötsligt svämmade över av bilder och citat av en högst kreativ lärare och att jag i dag tog en titt i programmet och fick syn på denna lärares namn på en tid som ännu inte varit. Srini Swaminathan berättade om sitt arbete i Mumbai, i ett fattigt område, där han med otrolig uppfinningsrikedom och väldigt små medel har utvecklat sin undervisning med utgångspunkt i orden Magic, joy and dreams. Genom magin, glädjen och framtidsdrömmarna fångar han sina elever (och sina åhörare!) och använder deras lust att lära. Jag är fortfarande alldeles uppfylld av magin som Srini Swaminathan skapade, av glädjen som vi delade i skratten han lockade fram genom att bjuda på sig själv och av drömmar. Drömmar om hur jag vill vara som lärare, om magin som jag vill skapa och glädjen som jag vill dela med mina elever.

.

Annons

#FETT13 inspirerad!

Den lite motiga tanken på att, i stället för att bege sig hemåt, ta sig till en annan skola, på andra sidan stan och ägna seneftermiddagen och kvällen till workshops, förbyttes snabbt i glädje!

Vilken inspirationsdag!
Att få höra brinnande, sprudlande, kunniga, kluriga lärare berätta om sina projekt och metoder väcker lusten!
Att få sitta ner med några kollegor och prata drömmar och visioner och tillsammans bearbeta det vi just hört väcker kreativiteten!
Att bli bjuden på idéer och arbetssätt till god mat och bra musik, under discokulans ljusspel väcker nyfikenheten!

Jag inledde med att lyssna till Lotta Bohlin om hennes arbete med att synliggöra förmågorna (vi som bär en förmåga) och det arbete hon gör under samlingsnamnet The Big 6.

Jag deltog i workshoppen om iPads i musikundervisningen och fick konkreta tips på användbara appar. (Jag tänker att jag ska skriva ett inlägg om vad jag testar och tycker.)

Jag lyssnade till svensklärarna, vars elever skrivit berättelser och gjort kortfilmer.

Jag och bild-Lotta klurade ut en riktigt bra handlingsplan för att lösa en situation som har uppstått.

Jag hörde den roligaste presentationen på länge om mindre whiteboardtavlor som pedagogiskt verktyg. Bra mycket billigare än en iPad!

Jag skrattade och bubblade med mina kollegor och är påfylld med energi och upptäckarglädje. Och full av stolthet! Över att tillhöra en yrkeskår som är så uppfinningsrik, så kompetent, så i ständig utveckling. Jag vill inget hellre än att få komma igång med projekt, tänka nytt, tänka om, tänka större, tänka till… Och sitter nu med en enorm längtan efter att få arbeta med mer flexibilitet i schemat, mer samarbete, mer projekt, mer helhetsgrepp. Jag vill applådera mina kollegor, ropa ”Heja dig!” och ”Heja mig!”, skratta, busa, dansa, hoppa, pröva och ompröva tillsammans med både elever och kollegor.

Det största intrycket i dag var inte de konkreta tipsen, eller metoderna, eller apparna, eller innehållet i föreläsningarna. Det största var glädjen. Samhörigheten. Generositeten. Stämningen. Vi-känslan bland lärarna som bjöd in oss till sin skola, sina visioner, sitt arbete. Fint på riktigt!

Tack Årstaskolan!