Ackordlådan

Jag har äntligen tagit mig tid att bygga upp en ackordbank! Och nu känner jag mig så grymt nöjd att jag måste dela med mig. Den har byggts successivt sedan i höstas, så helt ny är den inte, men nu har den utökats än en gång.

I den stora ackordlådan finns ännu fler små ackordlådor. Gula för pianoackord (det finns två sorter – lådor för ackord som börjar på en vit tangent och lådor för ackord som börjar på en svart tangent), röda för gitarrackord och blåa för ukuleleackord. Dessutom har jag färgkodat alla fingrar, så att de även kan ta reda på hur de greppar ackorden på ett lämpligt sätt. (Jag har konsekvent använt tumme, lång- och lillfinger till pianoackorden, vilket så klart går att diskutera, men jag tänker att det är bättre stt börja konsekvent och sedan visa hur det går att variera. För de elever som behärskar ackorden i grundläge, visar jag omläggningar.)

2015/02/img_0838.jpg

När jag introducerar ett instrument eller en låt, som alla ska spela, så går jag så klart igenom hur en grepptabell läses, vad tangenter/strängar heter, vilka fingrar som används, hur eleven själv kan räkna ut ett pianoackord och vi tränar tillsammans. Jag använder stora grepptabeller, både färdiga med utmarkerade grepp och tomma som jag visar greppen med magneter på.

Men sedan kommer punkten då eleverna ska jobba individuellt eller i grupper, på egen hand och med olika låtar. Vi kan ha tragglat tex D och A i evigheters evigheter, men ändå är det som bortblåst veckan efter och eleverna kör fast. Eller så väljer de en låt som råkar innehålla ett ackord som vi inte har gått igenom. Tidigare har jag sprungit runt och svarat på frågor, flyttat fingrar, förklarat, resonerat och påmint. Nu hänvisar jag till ackordlådan.

Vips så har eleverna blivit ofantligt mycket mer självgående. De kan repetera det som behövs, de kan fota av ackorden med sin iPad och de kan på egen hand gå vidare och lära sig nya ackord. I åk 6 har eleverna tränat på olika låtar till sina lektioner med F-klass. I början fortsatte de slentrianmässigt att fråga, men nu ägnar jag mig mycket mer åt att visa kompfigurer, prata samspel, puls och takt och hjälpa till där det kör ihop sig och blir för svårt. Det är en enorm lycka!

2015/02/img_0841.jpg

Annonser

Levande piano igen

20130213-155940.jpg

Även i grundsärskolans klasser med åk 4-6 arbetar jag med mitt levande piano på musmattor utlagda som pianotangenter. Vi jobbar med tangenternas namn och med att hitta tonerna. I dag arbetade de i par. Först gjorde vi en repetition av hur man hittar tonen C och de vita tangenternas namn. Sedan fick den ena i paret komma upp på golvet och flytta sig mellan de olika musmattorna efter eget tycke och smak. Den andra i paret skulle spela den ton som kompisen stod på. Jag satt bredvid och stöttade. De par som fick vänta, kunde vara med och öva, men utan ljud.
Just den biten behöver vi öva lite mer på, för poängen med att öva på ett tyst piano har jag inte riktigt lyckats sälja in än.

Några har avkodat mönstret och hittar rätt toner utan problem, för andra tar det lite längre tid, men jag märker ändå hur det blir lättare för varje gång. Just momentet att få resa sig och gå omkring på musmattorna är en hit. Det rastar spralliga ben och ger en känsla av lek till lektionen, trots att vi tragglar.

I dag hann vi inte göra några fria improvisationer till olika djur, men det får snart bli dags igen, som ett avbrott i tragglandet och nötandet av tonnamn.

Plötsligt pianofröken

20130206-144205.jpg

Jag ser inte musik som ett enda ämne, utan snarare som ett orienteringsämne, ett paraply med många delämnen. Sång och spel (solistiskt, unisont, i ensemble, i olika genrer, på olika instrument), komposition, teori, gehör, historia, nutid, kommunikation, identitet…
Under min utbildning till rytmiklärare var det tydligt. Ämnena var många och schemat späckat. Det är jag glad för. När jag läser kursplanen i musik och allt som eleverna ska få göra, testa och lära sig, så är jag tacksam för varje redskap, varje tips, jag fått med mig. Om jag fått välja att enbart undervisa utifrån mina starka sidor, hade mina elever fått sjunga, rörelsekomponera, uttrycka sig med och till musik, analyserat musikens påverkan på och av samhället förr och nu, lära sig en och annan not och göra allt sånt där som jag själv älskar. Det hade inte blivit dåligt. De hade lärt sig massor.

Men de hade inte lärt sig allt, som står i kursplanen i och med Lgr11. Så det är bara till att kliva utanför min comfortzone och hitta sätt att undervisa i sånt som inte kommer lika självklart för mig. Som piano. Det var ytterst medvetet, men också motvilligt, som jag tog mig an pianot under musikhögskoletiden. Jag hade spelat lite som barn, men övergett pianot till förmån för gitarren. Jag förstod att jag behövde pianot som redskap, oavsett om jag skulle ha klassundervisning, rytmikgrupper, sångelever eller körer och bet i det sura äpplet som innebar att bli nybörjare igen. Prestationsångesten! Efter hand har jag ändå förlikat mig med pianot och kompar mina klasser, körer och grupper mer än gärna, så länge det inte finns en riktig pianist i närheten. För då lämnar jag glatt över och låtsas att jag inte kan spela alls.

Och nu, tro det eller ej, planerar jag den ena lektionen efter den andra i pianospel för mina elever. Och tycker dessutom att det är kul. I veckan har jag sjösatt ett stationssystem för fyror och femmor. Efter en gemensam introduktion med hjälp av det levande pianot, har de fått jobba sig igenom tre stationer i grupper. Den ena har varit en ren lyssningsstation, där de ska välja låtar att jobba med längre fram, den andra en teoristation, där de fått olika pappersuppgifter (som att markera vissa tangenter) och den tredje har varit en spelstation hos mig. Med hjälp av tydliga instruktioner på väggen och stolar markerade med siffror där de olika uppgifterna ligger utlagda stegvis, så har eleverna arbetat självständigt. Nu ska jag bara se till att hinna planera och skapa uppgifter i samma höga tempo, som eleverna klarar av dem.

Levande piano

20130131-134658.jpg

I dag passade jag på att testa min idé om att lägga ut musmattorna som pianots tangenter, för att arbeta med förståelsen av det mönster som pianots tangenter bildar.
När jag hade lagt ut alla musmattorna, så var det en elev som direkt såg att det var samma mönster som på pianot. Vi gick igenom de vita tangenternas tonnamn och sedan en strategi för att lista ut vilka toner som ingår i ett ackord. Eleverna fick, i grupper om tre, räkna ut och ställa sig som olika ackord (dur och moll). Därefter fick de hämta keyboards och överföra det vi gjort på golvet till tangenterna. Musmattorna låg kvar och jag använde dem för att instruera och ge hjälp när någon hakade upp sig. Det gick betydligt snabbare för eleverna i denna klass att avkoda de olika tangenterna denna gång, än vad de gjort för de klasser jag har haft tidigare i veckan. Den gemensamma genomgången blev mindre abstrakt, än när jag stod vid tavlan och visade samma sak på ett virtuellt piano och mer fokuserad, då eleverna hade lättare att hålla uppmärksamheten på genomgången än när de själva satt framför ett keyboard med spelsugna fingrar.

20130131-134719.jpg

Läromedelstillverkning anno 2013

20130130-150214.jpg

Grunnar på det här med pianoundervisning i grupp om 20-25 elever. Måste ha någon form av stationssystem och tänker att en teoristation skulle kunna funka. Så här sitter jag och skapar ett papperspiano för att öva pianots toner och sedan även ackord.

 

 

 

 

20130130-151453.jpg

Och sen kom jag på att jag kanske skulle kunna använda mina musmattor som pianotangenter på golvet. Röda som vita och svarta som svarta. För då kan eleverna öva förståelsen för ackord och räkna ut vilka toner som används, genom att ställa sig på rätt ”toner”. Detta kräver ju inte samma finmotorik som spelande. Sedan kan tolv andra elever sitta med varsin tonbox och ansvara för varsin tangent och spela ackordet, när klasskompisarna ställt sig där de vill stå. Så får vi även höra ackorden klingande.

(Tyvärr behöver du lägga huvudet på sned för att få bilden på rätt håll. Telefonen ville inte som jag.)

Tisdagsglimtar

20130129-140218.jpg

 

I dag har jag träffat två halvklasser treor, två grundsärskoleklasser och en två halvklasser tvåor. Varje lektion har inletts med ett rörelsepass utifrån notvärden, för att värma upp, spetsa öronen och arbeta med förståelsen för notvärdenas förhållande till varandra.

Men vi har även spelat. Tvåor och treor har fått spela ensemble, där varje instrumentgrupp följer ett eget notvärde i de rytmer jag lägger ut. Grundsärskoleklasserna, som är elever i åk 4-6, har fått en pianointroduktion. Vi har letat efter tonen c, spelat och lyssnat på en c-durskala och provat att spela olika notvärden på bestämda tangenter.

Som avslutning fick varje elev dra ett litet mjukdjur ur min djurväska och spela helt fritt med djuret som inspiration. En skapandeövning som jag tänker ska få bli belöning, när de har tragglat toner och ackord och följt bestämda ramar. Kanske kan det bli en hel komposition, när vi har övat några gånger?

Om tjugo minuter har vi lärare knytkonferens. För första gången! Det ska bli spännande. Håller tummarna för ett givande pedagogiskt utbyte! Måste kanske bara råda bot på lite hunger först. (Det här med att äta lunch innan elva, det är helt galet…)