Låt oss våga vara normkritiska!

I går länkades det flitigt till Katrin Kielos ledarkrönika i Aftonbladet om att flickors dåliga självkänsla bottnar i vuxenvärldens skeva kvinnoideal, som via kommersialiseringen överförs på barnen allt för tidigt.

I dag har en artikel från Gefle Dagblad dykt upp om att pojkar har sämre skolresultat än flickor sedan 1980-talet. I skolan tar pojkarna upp mer talutrymme och lärartid än flickorna, medan flickorna presterar i det tysta, för att hårddra det hela.

Så vad kan vi göra?

Det finns de som hävdar att eftersom vår biologi är olika, så är vi också predestinerade till olika uppgifter, olika kompetenser och olika roller.
Visst är vår biologi olika, den ger oss olika förutsättningar och den kunskapen går självklart att använda. Fast på vilket sätt? Och vad händer med den individ, som har en annan biologisk uppsättning än vad som syns på utsidan? Eller som inte känner sig hemma i sin biologi? Eller har drömmar bortom?

Jag tror på ett normkritiskt förhållningssätt. Jag tror på att ifrågasätta våra förutfattade meningar och sociala konstruktioner. Jag tror på att utmana barn och ge dem fler redskap och möjligheter.

Jag tror på att hålla så många dörrar öppna som möjligt, så länge det går, för att ge varje barn chansen att upptäcka sina förmågor, intressen och utmaningar. Jag tror på att varje barn ska få öva både sina starka och svaga sidor.

Ska vi få färre flickor med psykisk ohälsa, behöver vi ifrågasätta och bredda bilden av flickor och kvinnor. Ska vi få fler pojkar med godkända resultat behöver vi ifrågasätta och bredda bilden av pojkar och män. Vi kan luta oss tillbaka och skylla på biologin. Eller så kan vi förändra det som faktiskt går att påverka, våra normer och ideal.

Mitt uppdrag som lärare måste vara att alltid tro på eleven. Mer än vad eleven kanske tror på sig själv. Att aldrig begränsa en elev med mina (eller elevens egna) förutfattade meningar, utan våga se bortom dem. Men också att se elevernas individuella skillnader, för att kunna ge dem de redskap de behöver för att utveckla den förmåga de har. Se skillnader för att kunna utveckla, men aldrig se skillnaderna som begränsningar för vart de kan nå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s